Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 A. Nordfelt
förekommer en skildring av den legitime tronarvingen Magnus
Birgerssons avrättning, som ägde rum 1320 men i krönikan är
placerad före kungavalet. Den verklige hjälten i detta historiska epos,
såsom det med rätta blivit kallat, är hartig Erik, Magnus Ladulås’
andre son, vilken, jämte den yngre brodern Valdemar, slutade sitt
korta men särdeles händelserika liv — han dog vid 36 års ålder —
i fängelset året efter det ryktbara Nyköpings gästabud, som ägde
rum år 1317. Krönikan anses i sina stora huvuddrag, liksom även
i ett flertal detaljer, vara historiskt tillförlitlig eller åtminstone
äga en fullt historisk kärna, men präglas av ett bestämt, skickligt
genomfört partitagande för hartig Erik och hans män, i huvudsak
på det sätt, att Eriks fördelaktiga sidor, framför allt hans ridderliga
och glänsande yttre uppträdande, prisas i varma ordalag, under det
att utslagen av hans maktlystnad och ränkfullhet överslätas eller
förbigås med tystnad och hans motgångar sällan skildras i sin fulla
utsträckning, såvida de icke äro av den art, att de kunna förläna
honom något av martyrens gloria.1
Mitt upp i berättelsen förekommer emellertid en betydlig och
högst överraskande lucka, nämligan mellan åren 1313, vid den
tidpunkt då härtigarna Erik och Valdemar firat en storartad
mottagningsfäst i Sverige för sina brudar, två norska prinsessor,2 till år
1317 strax före Nyköpings gästabud.
1 leke desto mindre synes man mig i någon mån ha överdrivit den roll
härtigen spelat för krönikan i dess helhet. Skildringen har nämligen fortgått
mycket länge, innan det blir Eriks tur att uppträda, och fortsättes ett gott
stycke efter det han avgått från skådebanan. Att han däremellan är den allt
och alla dominerande huvudpersonen, kan icke bestridas, men detta var i
varje fall oundvikligt, eftersom hela Nordens uppmärksamhet på den tiden
torde ha varit koncentrerad omkring denna märkliga personlighet, som på ett
mycket kännbart sätt ingrep i de tre skandinaviska ländernas öden. Vad
härtig Valdemar återigen beträffar, så omnämnes han visserligen ofta nog av
krönikören, men på ett så opersonligt sätt, att man knappast får någon
föreställning alls om hans egenskaper och betydelse. Så pass förstår man dock,
att det mellan de båda bröderna radde ett synnerligen gott förhållande, som
utgör ett lika vackert som sällsynt drag i den eljest så trolösa tidens
fysionomi.
2 Dubbelbröllopet hade ägt rum i Norge redan år 1312, men de båda
härtiginnorna — av vilka Eriks gemål då var 11 och Valdemars 15 år gammal —
stannade hemma under ett år därefter. — För närmare upplysningar om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
