Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 A. Nordfelt
dyrbara kläder, som gåvos lekarna, så är det tillräckligt att
hänvisa till det kända förhållandet, att sådan var på den tiden de
förnäma herrarnas sed. Helt säkert vill krönikören härmed framhålla,
att hartig Erik även i detta avseende stod på höjden av
ridderlig-het * Skulle ytterligare förklaring behövas, så är det ju också
möjligt, att författaren på grund av sin skaldebegåvning stått i
förbindelse med lekarskrået och därför varit sympatiskt stämd för
dess intressen. Lekarna voro ju ock i viss mån hans medarbetare,
ty det krävdes i dessa tider icke blott författare, som skrevo
verken, utan även personer, som hade till uppgift att läsa upp dem,
och de förra behövde, som vi väl veta, icke tillhöra de senares
kategori (man jämföre de fornfranska trouvêrerna och deras
uppläsare jonglörerna).2
Vad som bland annat frapperat, är den städade och humana,
för att inte säga korrekta, ton, som vilar över hans arbete. Han
låter blott ett par gånger förleda sig till starkare utbrott, t. ex.
när han skildrar Nyköpings gästabud, och är eljest ganska
försonligt eller rent av sympatiskt stämd mot en och annan av hartig
Eriks motståndare eller fiender. Allt dansk- eller norskhat är
honom främmande; tyskarna, som han ibland kallar "utländske män %
gillar han mindre, och ryssarna betraktar han med tydligt förakt,
men båda dessa nationer omtalas dock utan hätskhet. Några
1 Man jämföre t. ex. i sagan om Didrik av Bern det ställe (kap. 124), där
den överdådige Detzleff skänker kläder och dyrbarheter åt lekarna. — Här
bör kanhända påpekas, att flera forskare ironiskt antyda krönikörens sed att
giva sin i flera avseenden hårdhänte hjälte epitetet »den milde» Detta ord
är emellertid här liktydigt med »den frikostige» (jfr ordet »givmild») och
användes företrädesvis om högt uppsatta personer. Frikostighet (på tyska
»Milde») ingick som bekant bland de ridderliga kardinaldygderna, och av allt
att döma gjorde sig härtigen väl förtjänt av en sådan benämning. Även den
stränge Magnus Ladulås kallas på ett ställe i krönikan för »den milde» (v.
4436). Om man emellertid skulle finna epitetet »den frikostige» alltför
speciellt för modärna öron, skulle jag i stället vilja föreslå »den ridderlige»
2 Ett visst stöd för den uppfattningen, att förf. icke själv ämnade läsa
upp sitt alster och följaktligen icke var någon lekare, finner jag även däruti,
att han då och då låter uppläsaren bekräfta sina uttalanden genom en
hänvisning till själva krönikan, t. ex. i följande form: »Såsom här står skrivet
i denna bok.» Om förf. själv velat läsa upp sitt verk, skulle väl dylika
hänvisningar ha tett sig alltför naiva, till och med för dessa primitiva tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
