Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erikskrönikans ålder och tillkomst 27
plumpa uttalanden i erotiskt avseende eller grovkornigheter i övrigt
förekomma absolut icke. Tvärtom är det t. ex. med stor takt och
finkänslighet han berättar om den lättsinnige kung Valdemars
förhållande till svägerskan, den underbart fagra prinsessan Jutta.
Han uttrycker sig nämligen i följande, i sin enkelhet gripande
ordalag (v. 622—29):
Men kungen blev hon sen så kär,
Att han kom henne alltför när.
När drottningen förnam det svek,
Blev hennes kind så dödligt blek,
Hon bittert klagade sin nöd:
»O gud, den sorgen blir min död!»
Man har till och med ansett, att om krönikan var avsedd att
vara en partiskrift, så har den utsedde författaren varit en mindre
lyckad partiskribent. Härom kommer jag dock längre fram att
precisera min mening. Att han icke var någon andans man? därom
synas alla vara ense, varföre det torde vara onödigt att för denna
åsikt anföra ytterligare skäl.
En sak, som emellertid på mig verkat ganska påfallande, är
hans intresse för lagar och lagstiftning och legala handlingar i
allmänhet, t. ex. donationer m. m., i förening med hans förfarenhet
i ceremoniella angelägenheter (se t. ex. v. 456- 73, 510—29, 1170—
1219, 1959-67, 1972-2005, 2059-2149, 2416-31, 3800-31,
4276—81, 4440—4543). Föregående författare draga visserligen inga
slutsatser av dessa omständigheter och ha tydligen icke varit inne
på den tanke, som här nedan uttalas. Men om man lägger ihop
krönikeförfattarens relativa objektivitet, hans tal om lagstiftning
och lagskipning samt administrativa intresse i övrigt, hans
höviskhet, etikettskänsla och korrekta ton, så synes det mig, att man
utan ansträngning får fram bilden av vad som i våra dagar kallas
"en civil tjänsteman", d. v. s. ett slags sekreterare, som i någon
egenskap varit anställd inom rikets förvaltning. Måhända tillhörde
han eller stod han nära den stab av rättslärda, som förberedde
Magnus Erikssons landslag — studier i juridik och sysslande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
