Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 A. Nordfelt
skaldekonst ha, som bekant, i alla tider utgjort en ganska vanlig
kombination.1
Hans egenskap av lagkarl faller särskilt i ögonen t. ex. vid
det förut omnämnda tillfälle (v. 2059—2149), då Birger lät
framställa anklagelser mot härtigarna för vissa självrådiga tilltag. Det
hela försiggår med den största precision under käromålens
framförande i skilda punkter liksom inför en regelrätt domstol och kan
svårligen vara avfattat av någon annan än den, som själv varit
hemma i dessa ting. Den förklaringen, att episoden skulle vara
skildrad av ett ögonvittne vilket som helst, finner jag otillräcklig,
ty även om en krigare eller en lekare haft ett så detaljerat minne,
är det tvivelaktigt, om han skulle kunnat med denna juridiska blick
för proceduren sätta upp anklagelseakten i skrift.
Ått författaren dessutom varit en i samtidens skönlitteratur
hemmastadd person, framgår — utom av hans färdighet att
begagna det nya versmåttet — därutav, att han åberopar sådana
typer från riddardikterna och närstående verk som Gauvain
(Ga-vian), Parsifal och Didrik och även synes ha använt vissa
inhemska folkvisemotiv samt jämförelsevis ofta begagnar de
främmande riddartermerna. Enligt min uppfattning är han således en
för den tidens förhållanden beläst man, och det såväl i historia
och lagkunskap som i skönlitteratur, och hör sannolikt till dem,
som studerat vid utländskt universitet, antagligen i Paris, eftersom
han med tydlig aktning omnämner en person, som där avlagt sina
lärdomsprov. Han är med andra ord en bildad man, och detta
förklarar även hans påpekade frigjordhet från vidskepliga
föreställningar och strider ej mot hans humor och hans fatalistiska syn
på livet.
Vad den frågan återigen beträffar, huruvida krönikören själv
deltagit i en del av händelserna, såsom mycket allmänt antagits,
så är densamma särdeles svår att bedöma. Då nämligen de ställen
1 Av hans synnerliga omtanke om förplägnaden skulle man kunna bli
frestad att misstänka, att han varit anställd vid den dåtida intendenturen,
vilket ju skulle bidraga till att förklara den militära insikt, varmed han
behandlat sina källor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
