Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erikskrönikans ålder och tillkomst 35
Slutligen övergår jag till skildringen av junker Magnus’
avrättning. Den har, på grund av sin sympatiska hållning mot
huvudpersonen, framställts som ett exempel på författarens förmåga att
frigöra sig från partisynpunkter men i övrigt icke varit så lätt att
förklara. Det har nämligen påpekats, att denna händelse, som
inträffade år 1320, i krönikan blivit placerad före kungavalet, som
ägde rum år 1319, och Cederschiöld, som icke velat tro på en sådan
klumpighet vid det ursprungliga författandet, har sökt förklara
förhållandet med den hypotesen, att episoden inskjutits senare, dock,
synes han mena, av författaren själv (se Om Erikskrönikan, s. 235)
och placerats på detta oriktiga ställe för att icke förstöra den eljest
så vackra och harmoniska avslutningen, samt antager, att dess
upphovsman förbisett tidsbestämningen "midsommaren därefter",
varmed skildringen av kungavalet inledes.
Detta är, som man finner, ganska komplicerat och måste så bli,
om man fasthåller vid år 1320 såsom tidpunkt för krönikans
tillkomst. Ty även jag är böjd för den uppfattningen, att den
ursprunglige författaren så kort tid efter dessa händelsers förlopp
knappast skulle velat eller vågat bjuda sin publik på en sådan
förvanskning. Men annorlunda ställer sig saken, om man antager, att
krönikan skrivits vid en ansenligt senare tidpunkt, då den riktiga
ordningen mellan dessa tilldragelser börjat råka så pass i glömska
bland den stora, okritiska allmänheten, att en anakronism varit
mindre stötande. Och om man i varje fall är ense om att krönikans
uppgift bland annat varit att motivera Magnus Erikssons upphöjelse
på tronen, så fanns det givetvis ingenting angelägnare än att
arrangera händelserna så för eftervärlden, att hans medtävlare troddes
ha varit ur spelet redan före konungavalet. Vad då den avsatte
kung Birger själv beträffar, så torde han så ha dokumenterat sin
oduglighet, att hans vara eller icke vara kunde anses utan all
betydelse. Men annorlunda förhöll det sig med hans son, junker
den tafatta början i övrigt på texten efter luckan göra mig dock tills vidare
obenägen för andra förklaringar än den ovan föreslagna. — En granskning av
de olika handskrifternas varianter i Pippings nyutkomna edition har icke
lämnat mig något ytterligare bidrag till frågans bedömande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
