Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Friedrich Menius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Johan Nordström
teter, varvid en kalvinistisk präst i Wilda, M. Andreas Welsius,
och en papist, lifländaren pater Paulus Warburgius i Sapichina i
Vitryssland varit honom behjälpliga. Han anmodades nu av Horn
att fortsätta härmed och skriva ett "justum Opus Historiæ
Livo-niçæ". Han synes omedelbart ha gått till verket och lyckats
anskaffa åtskilligt nytt material dels genom privatpersoner, varvid
han nämner sina svågrar från Kurland, dels från några stadsarkiv.
Emellertid lämnade Horn snart nog Lifland för att som Gustaf
Adolfs närmaste man deltaga i det tyska kriget. Johan Skytte,
som 1629 blev generalguvernör över Östersjöprovinserna, intresserade
sig ävenledes för Menius’ historieskrivning. Tvenne gånger skaffade
han honom från arkiven i Stockholm en mängd kopior av
handlingar, som under de föregående krigen tagits i olika lifländska
orter. För att ytterligare hjälpa honom i hans förehavanden och
underlätta förbindelserna med tryckeriet i Riga gav honom Skytte
dessutom anställning som pastor vid några församlingar i närheten.
När ett svenskt gymnasium år 1630 inrättades i Dorpat blev
Menius därstädes professor i historia, vilken befattning han två år
senare utbytte mot lärostolen i historia och antikviteter vid Dorpats
nyupprättade universitet.
Allt syntes sålunda arta sig väl för Menius. Han hade fått en
syssla, som tydligen väl passade för honom, och med en
utomordentlig produktivitet fullbordade han det ena arbetet efter det
andra. Ödet ville emellertid icke, att han i lärd ro skulle få
fullborda sin stora lifländska historia. Tvenne omständigheter bidrogo
till att ånyo helt förändra hans situation. Först och främst hade
han ett mysteriöst förflutet och vidare hade han ett trätlystet
sinnelag. Det visade sig snart, att såväl det ena som det andra
skulle bli hans fördärv.
Tyvärr sväva de närmare omständigheter, som föregingo den
ödesdigra process, vilken blev början till hans olycka, i dunkel och
den redogörelse, han själv avger i en odaterad skrivelse, kan ju
givetvis icke anses vara annat äri hans egen syn på saken.1
1 Friedrich Meintz Lieffländische Rechtsachen lairzer bericht lånt Acten hey
dem H. Secret Johan Månson. (RA, Acta Academica Dorpt-Pernau.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
