Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Friedrich Menius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friedrich Menius 47
Han berättar i denna relation, att han själv och en rådsherre
i Dorpat vid namn Clausz von Wickeden anklagat en ung präst på
grund av kränkande yttranden om professor Virginius — en
person, som, i förbigående sagt, vunnit en viss komisk ryktbarhet
med anledning av ett tämligen burleskt skämt, som Stiernhielm
anställde med honom och varom Columbus berättar i sin
anekdotsamling Mål-Ro eller Bo-mål. Emellertid hade den unge prästen
en vän och försvarare i en viss Lillie — i den svenska
litteraturhistorien mera känd under namnet Stiernhielm. Denne gav honom —
"weil er sahe das er eine bösze sache hatte" — det rådet att vädja
till konsistoriet, där Stiernhielm var assessor och kunde lägga sig
ut för honom. Då detta icke ville lyckas, lät prästens moder
Menius förstå, att om han icke lämnade hennes son i fred, så skulle
hon draga fram "historien från Wolgast".1
Detta var nu tydligen Menius’ ömma punkt. Det visar sig
nämligen att Menius ingått nytt äktenskap, medan hans tidigare
hustru ännu levde och att någon laglig skilsmässa icke kommit till
stånd, efter vad hans vedersakare ville göra gällande.
Nåväl, Menius säger nu i den anförda relationen, att han icke
kunde draga sig ifrån sakens fullföljande dels för Wickedens skull,
dels också därför att han ansåg sig ha rent samvete och väl kunna
svara för sina handlingar, "l:o weil meine S. Sophia entweder von
Natur oder durch zauberey also vntuchtig wahr, also das ich
sel-bige nimmer erkännen konne, vndt sie Jungfraw meinent halbes
sterben. 2:o) dasz sie sich auch von Consistorio in Greiffswaldt
heimlich von mir scheiden lassen."
Följaktligen ansåg sig Menius kunna svara den unge prästens
moder, att hon gjorde klokast i att hålla inne med dylikt obevisat
prat och även icke glömma, att hon själv icke var något helgon
utan erinra sig vissa saker, för vilka hon själv beskyllts såsom
"hurerei^ dieberey, zauberey, ete". Emellertid vore han benägen
1 Namnet på den unge prästen och hans moder erinrar jag mig icke ha
sett i de handlingar som varit mig tillgängliga. Tydligen hette de dock Pegius
(jfr not 2 s. 54). Denna prästänka Pegius synes ha varit av en orolig natur och
var även sedermera invecklad i rättegångar, vilket framgår av handlingar i
RA. (Consist. Acad. i Dorpt Handlingar. Rättegångsmål.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
