Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Friedrich Menius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Johan Nordström
att icke draga fram dessa omständigheter, då detta vore orätt,
emedan hon ej lagligen kunde överbevisas därom.
" Dadurch wårt sie bitter und bösze", säger Menius vidare, och
förenade sig med sonen i en motanklagelse inför samma rätt, vilket
dock ej ledde till önskat resultat.1
Stiernhielm hade då givit henne det rådet att vädja till
hovrätten, vilket emellertid varken stadsrätten eller universitetet ville
gå med på. Emellertid lyckades Stiernhielm och hofrättens vice
president Johann Ulrich jämte dennes son, vilka Menius betecknar
som "meine Ertzfeinde", att under presidentens och alla andra
assessorers frånvaro, driva det därhän, att stadsrätten, dock under
protest, utlämnade rättegångshandlingarna och att Menius kallades
att stå till svars inför hovrätten.
Universitetet fann detta vara ett intrång på dess jurisdiktion,
förbjöd Menius att hörsamma kallelsen och nedlade sin protest mot
förfarandet.
Under tiden hade konsistoriets direktör velat kalla Menius till
assessor. Men professor Virginius, för vars skull Menius kastat sig
in i denna affär, lade sig däremot och sade att Menius vore "eine
beruchtigte Person", varpå denne svarade: "Er wehre vor diesem
audi wohl beruchtiget aber nicht verdammet, darumb solte er mich
auch nicht verdammen". "Da wårt Virginius rasendt", fortsätter
han, och förenade sig med hans ovänner. De skrevo till Wolgast
genom hovrättens protonotarie men fingo de begärda upplysningarna
icke från den opartiska magistraten utan "von meiner S. Sophien
eigenen bluthfreunden", vilka meddelade, att hans hustru Sophia
dött år 1629, men att han icke desto mindre gift sig på nytt år
1625. Däremot förtego de omsorgsfullt de omständigheter, vilka
Menius ansåg tala till sin förmån.
Detta var nu givetvis "gefundenes Fressen" för hans
vedersakare. De begåvo sig skyndsammeligen till generalguvernören Bengt
Oxenstierna och utmålade Menius som "der leichtfertigste Kerl von
1 Detta bör ha inträffat senast i aug. 1634 att döma av ett utdrag »Ex
Actis Publicis Consularibus Civitatis Dorpatensis sub 22. August j An ni 1634.
Hr Olans Husse nomine seiner Schwiegermutter contra Fr. Menium.» (RA.,
Consist. Acad. i Dorpat Handl., Rättegångsmål).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
