Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victor Svanberg, Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen 95
jag hoppas, att dess resultat skall bestyrka detta inre kriterium
på dateringens riktighet.
Jag skall försöka visa, att den förutsatta förändringen i
Rydbergs romanstil mellan åren 1851 och 1854 kan ses såsom utslag
av en allmän strömning, som går genom tidens idéer eller
stämningar och bildar epok både politiskt och litterärt.
Februarirevolutionen och dess avläggare blevo idel nederlag
för de frisinnade idéerna.
Under den reaktion, som följde i revolutionens spår utomlands
och här hemma, blev det liberalernas tur att hålla sig på
defen-siven. Liberalismen fick tid och anledning till självprövning.
Kritiken gick naturligtvis ut över de förut ledande, som syntes
ansvariga för nederlaget.
Den franska liberalismen, 1840-talets idol, förebråddes
ofruktbar negativism, ytlighet eller feberaktig utopi; man skrev dessa
brister på folklynnets konto eller förklarade dem ur det rabiata
motståndet i detta kontrasternas land. England däremot tycktes
med arbetarlagar och frihandel hela svårare sår än dem kontinenten
blott förvärrat genom revolutioner. England framstod såsom
liberalismens sista hopp i Europa.
I inrikespolitiken faller 50-talets insats dels på de praktiska,
kommersiella reformernas område, dels inom den rena idékampen,
framför allt kampen för religionsfrihet. De politiska vitalfrågoma
avskrevos ingalunda, men man fann tröst under vindstillan i
övertygelsen, att deras lösning icke var förutsättning för andra
reformer, utan slutmål, som skulle vinna på omsorgsfull
förberedelse. Det franska referendum, som Napoleon III ledde till
sin fördel, begagnas t. ex. att illustrera läran, att centralisationen
efter franskt mönster måste ersättas av kommunal självstyrelse
efter anglosaxiskt, samt att allmän rösträtt är en illusorisk fördel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
