Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALMQUISTS ORMUS OCH ARIMAN
TILL HANS ESTETISK-HUMANA ETIK
AV
HENKY OLSSON
De två väsenden, som kontrasteras i Almquists berättelse Ormus
och Ariman, ha av gammalt betraktats som reglementerandets gudom,
institutionernas och den konventionella moralens väktare, samt
det regellösas upprorsgud. Däremot har man icke observerat, att
Ariman som motsats till den härskande sedlighetens Ormus tillika
uttrycker Almquists egna positiva idéer om en sund moral och hans
åskådning om konstens människoförbättrande syfte. Detta är i
själva verket en av de mest centrala tankarna i Almquists
konstuppfattning, vilken visar det intima sambandet mellan hans konst
och hans religiösa liv, mellan hans estetiska spekulation och hans
religionsfilosofi. Då Ormus och Ariman är ett av de tidigaste verk,
vari han jämställer konstens uppgift med den religiösa etikens, skall
jag först söka belysa växelspelet mellan de etiska och estetiska
idéerna i hans tidigare teoretiska skrifter.
Omkring år 1819 börjar Almquist, som Lamm har visat,1 att
betrakta sin filosofiska utbildning som avslutad och att framträda
med anspråk på att vara en självständig tänkare med eget system.
År 1819 daterar han tillika en ny period i sitt liv. I den
reproduktion av sin utvecklingsgång, som han ofta ger i sin alstring
från de närmaste åren, söker han åt de tidigare stadierna i sitt liv
vindicera prägeln av till ytterlighet gående svärmeri: en period av
1 Studier i Almquists ungdomsdiktning, Samlaren 1915, s. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
