Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Ormus och Ariman 157
religiöst grubbel från hans trettonde till hans nittonde år hade
följts av en period av överdrivet romantiskt fantasiliv, som varade
till år 1819. Det nya programmet vill åstadkomma en försoning
med den mänskliga tillvaron genom att införa ett realistiskt element
som motvikt mot den överspända idealiteten, det vill enligt
Man-hemsförslaget av år 1820 förena universalism och individualism,
poesi och prosa.
Det är ej svårt att förutse, huru Almquist litterärt skulle
komma att förverkliga detta program om försoning mellan ideal och
verklighet. Den estetiska formeln härför är humorn. Det är
humorn som stilprincip, ett humoristiskt manér i Jean Pauls stil eller
en art av romantisk ironi, som är signaturen för den närmast
följande perioden i Almquists författarskap, den som föregår
Jagtslottet och är den första mera betydande i hans litterära produktion
med verk som Amorina, Cypressen, Ormus och Ariman etc. Det
aktstycke, som först anger omslaget i hans övertygelse, det redan
av Lamm och andra citerade brevet till J. A. Hazelius av den 1
okt. 1819 (Nord. mus.), utvecklar i själva verket också hans nya
estetiska program. Det uppställer som stilideal Jean Pauls
humoristiska skildringskonst, till vilken Goethe, Schiller och den tyska
romantiken ej anses nå upp. Men det innehåller också ansatser
till den tolkning av konsten som medel till individens religiösa
omgestaltning, vilken Almquist klarast framför i den estetiska
uppsatsen "Äfven om Humor, och Stil deri". Då dessa uttalanden äro
av en viss vikt för den följande framställningen, må det tillåtas
mig att något utförligare dröja vid desamma.
Han förklarar sig alltså från sin tidigaste barndom ha
genomgått "underbara stamina och lifs-perioder" samt tillägger: "Också
denna sommar har derför varit mig så märkvärdig derföre, att den
slutat en af mitt inre lifs perioder (som varat 6 år); och jag går
nu att börja en ny". För att kunna inträda i denna nya period
har han mot slutet av sommaren förehaft ett arbete, som han vill
kalla sitt dödsarbete — efter vad det anmärkts troligen en
hänsyftning på Amorina. Härtill anknyter han en poetisk
principförklaring och en utredning av de olika litterära riktningarnas ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
