Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Henry Olsson
vill därifrån indela hela jorden samt ingripa i människornas alla
handlingar.
Det är ej svårt att finna, att det är den s. k. " formalismen"
och speciellt den konventionella moralen, som här tecknas. Den
förut nämnda, senare estetiska uppsatsen "Äfven om Humor, och
Stil deri", tryckt bland "Några drag" i Skandia 1833, kommenterar
direkt denna framställning. En sund moral, säges det, borde lära
människorna, vad som är verkligen högt och lågt, sannskyldigt gott
och ont, med rätta heder och vanheder. Den borde befria oss från
oket av falska plikter och fördomarna av inbillade goda seder. Men
moralen har tyvärr så ringa framgång hos felaktiga människor.
Och orsaken är den, att den nöjer sig med att ifrån sin ståndpunkt
förkunna den felande, vad rätt och orätt är, "förmodande, att med
denna kunskap skall han blifva en annan menniska". Men det hör
till undantagen, att någon felar av okunnighet om vad buden fodra,
de flesta fela av bristande vilja att följa dem
och hufvudskälet, hvarföre moralen med sina underrättelser föga verkar,
synes vara den brottsliges djupa känsla deraf, att han befinner sig på en
helt annan Mfsgrund, och att moralen deremot med sina åsigter och
reson-nementer står på en för honom främmande, kall, .ointeressant horizont, så att
den föga rör honom. Det ljuder för hans öron, såsom ett tal ifrån Månen
skulle låta för Jordens inbyggare, hvilka vid slutet deraf invända, att de
lefva på en helt olika planet, hvarföre de i en egen orbita gå deras bana
fram genom Universum, och hvarom Talaren i månen (oaktadt all talent,
all välvilja, och allt det rätta, han säger) ingen egentlig föreställning kan
hafva. Hvad skulle talaren härpå svara? Han svarar också vanligen
ingenting, utan förtörnas och fordrar åtlydnad allenast. Lyckligt, om han får
den! Men tyvärr, det sker icke ofta; och, när det sker, merendels af helt
andra grunder (s. 314).
Det citerade stycket antyder även handlingen i berättelsen,
Arimans opposition mot Ormus, vilken endast kommer denne att bli
förtörnad och fordra åtlydnad. Det uppstår en dag ett samtal
mellan Ormus och Ariman i den förres kansli. Ariman gör en mild
hemställan, om det är förnuftigt och billigt, att det i månen skall
utstakas, huru människorna böra leva på jorden. Kunde de ej i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
