Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Henry Olsson
I sina tidigare spekulativa skrifter häntyder Almquist i
förbigående även på statsteorier, så i "Historiens Idéer", där han räknar
en ny världsepok från Swedenborg, vilken bl. a. kännetecknas av
att inom staten den konstitutionella monarkiens princip skall
bringas till seger,1 samt i Manhemsförslaget. Givetvis har Almquist
från sin upphöjda religiösa synpunkt, som hänvisar till det
ursprungliga och instinktiva hos människan, stått lika främmande för de
reaktionära teorierna om allt beståendes absoluta gudomliga rätt
som för den liberala reformivern. Ironin i Ormus och Ariman,
särskilt i Ormus’ "Reskript om Regent-insättning", kan jämföras
med satiren mot "väldenas institutioner" i Gudahataren. Det
ironiska reskriptet riktar sig mot von Hallers krassa maktlära, mot
den naiva tillbedjan av framgången rätt och slätt, vilken blev
konsekvensen av hans teori.
Inriktningen av Almquists intressen gör, att viktigare än
stats-lärospörsmålen blir den frågan, på vilka konkreta förhållanden Ormus
och Ariman bygger. Det har med iver hävdats av Warburg, att •
or-ganisatorn och reglementsifraren" August von Hartmansdorff varit den
egentliga modellen för Almquists teckning av Ormus. Stoffet till sin
karakteristik skulle han fått under sitt samarbete med denne i och för
Nya Elementarskolan, och Warburg nödgas därför antaga en senare
inarbetning av de detaljer, som erinra om Hartmansdorff.2 Ehuru
ett sådant sammanhang förefaller otroligt, har jämförelsen onekligen
mycket som talar för sig. Hartmansdorff ägde tydligen i sällsynt
grad de i Ormus’ person konstitutiva elementen, i en
minnesteckning kännetecknas han t. ex. som "en man, lugn, nära nog kall;
af sällsynt moralisk kraft, outtröttlig i verksamhet, okuflig i
meningsfejderna, halstarrig i åsigter, omutlig i deras förfäktande, lika
regelbunden, snörrät och torr i tankegången och konklusioner, som
handlings- och lefnadssätt".3 Dessa tvenne så olika personligheter,
Almquist och Hartmansdorff, hade nu redan 1822 och 1823 tillfälle
att pröva skiljaktigheten i åskådningar i sitt förhållande till O. J.
1 Lamm, a. a., s. 89.
2 A. a. IV: 2, s. 666. Jfr III, s. 438 f. och Huvuddr, av Sveriges litt III, s. 172.
3 Svenskt Biografiskt Handlexikon I (Sthlm 1876), s. 410.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
