Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jonas L:son Samzelius, En omtvistad Lidnerbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miscellanea 213
synts berättigat att här avtrycka originalet i sin helhet, så mycket mera som
Göteborgs Aftonblad för detta år är mycket sällsynt.
Några Bidrag till Lidners Biografi. Me meminisse juvabit.
Jag war ännu ung, då jag först blef bekant med Lidners skrifter, och
isynnerhet med hans Spastara och året 1783. Det blir då så förlåtligt som
naturligt, att de på mitt känslofulla hjerta gjorde de lifligaste intryck och
qwarlemnade der en högaktning och kärlek för Skalden, hwilka hwarken
åren, närmare underrättelser om hans lefnadsomständigheter, som merendels,
då de äro moralstridige, nedstämma wår förutfattade wördnadsidé om älskade
personer, eller kanhända en mera stadgad smak förmått utplåna. Lidner hade
under sitt korta wistande wid Akademien i Lund bott i mina Föräldrars hus,
och af min Far hade jag, redan som barn, hört berättas flera uppträden ur
hans temligen oordentliga lefnad. Ödet wille sedermera, att jag skulle till"
bringa flera år på den ort, der han blifwit född, och råka i förhållanden med
personer, som med honom woro beslägtade. Det blir då begripligt, att jag
om min favorit sökte mig alla åtkomliga underrättelser, och är det wisst icke
mitt fel, att jag ej erhållit flera. Men född i en stad, der handel och
förmögenhet mera fäste uppmärksamheten wid en yngling, än den litet gifwande
talangen att kunna skrifwa vers och ingenting annat, dessutom af föräldrar i
mindre oberoende wilkor, och derjemte redan i yngre åren känd för
benägenhet till mindre ordentlig lefnad, rönte Lidner snart sin medbröders och
föregångares Runii öde, att — glömmas, ja ganska få äfwen inom samhället torde
weta, att båda dessa hwar på sin tid berömde skalder, der blifwit födde. Den,
som will samla till hans biografi, har följaktligen ej kunnat lofwa sig serdeles
mycket just der han borde gjort den rikaste skörd. Hwad jag hunnit
uppleta, will jag likwäl meddela, och då jag erhållit det af säker man, som
upp-wext och uppfostrats med Lidner, kan uppgifternas sanning ej betwiflas.
Lidners far war organisten Bengt Lidner, en man, som i sin sak hade
en då sällsyntare talang, och till och med som kompositör på sin tid skaffat
sig ett wisst rykte. Detta stöd undanrycktes honom i spädare åren, och hans
moders slägtingar åtogo sig hans uppfostran, hwarwid isynnerhet en
Handlande Swan bör nämnas. Om den unga Lidners wistande i hans hus har
man en anekdot, som bör upprepas, derföre att första upptäckten af hans
poetiska anlag derifrån härledes i slägten. Fosterfadren hade inbudit en hop
gäster till en middagsmåltid, och då man skulle sätta sig till bords, blef ingen
plats öfrig för lilla Lidner, utan fick han anwisning att äta på en kista, som,
enligt den tidens tarfliga möblering, utgjorde ett slags rumprydnad. Denna
omständighet nedslog gossen obeskrifligt; han kunde ej dölja sin
förödmjukelse, utan brast i gråt, och, tillsagd att, efter wanligheten, läsa högt de långa
bordlexorna, framsnyftade han följande impromtu af egen komposition.
’I Jesu namn gån I till bords och jag till kista;
Gud låt mig aldrig maten mista.’
Hans kallelse till Skaldekonsten röjde sig omisskänneligt i Lund, och war
det en olyckshändelse, som beredde honom första tillfället att som poet der
bli allmännare känd. Kammarherre Trolle, som bodde i nämde stad, hade
den grämelsen att se flera af sina barn omkomma på en lustrodd i en insjö
wid en af sina landtegendomar i granskapet. Denna förlust wäckte allmänna
deltagandet, och Lidners Liksång i anledning deraf war det första af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
