Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jonas L:son Samzelius, En omtvistad Lidnerbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Miscellanea
slags poesi, som man dittills hade sett på Swenska. Den lästes med
förkjus-ning och borde, såsom egentligen första produktion af hans snille och
känsla, kanhända ej saknas i en Samling af hans arbeten. Ej nog dermed
att sången blef läst och beundrad: Den sorgbundne fadren, så witter som
frikostig beslöt, tillika att belöna, eller åtminstone uppmuntra författaren.
Min far, hos hwilken Lidner då bodde, har om detta belöningssätt berättat
mig följande anekdot, hwilken jag utan betänkande meddelar, då den
wisserligen är så sann som karakteristisk.
Kammarherren Trolle hade låtit efterfråga författaren till grafskriften
hos Götheborgska Nationens Inspektor, och gifwit tillkänna sin afsigt att
belöna hans uppmärksamhet och ömma deltagande. Med erfarenhet af
Lidners oförmögenhet att sköta penningar, tillstyrkte Inspektor att heldre bestå
honom en rock. Bittida en morgonstund infinner sig Kammarherrens
Kammartjenare hos min far, frågar efter Lidner och ber honom följa sig, på sin
husbondes befallning, till en köpmansbod, att der till klädning utwälja sig
hwad slags kläde han behagade, hwilket hans wälgörare ock wille genast
besörja sydt. Lidner walde då alldeles hwitt kläde, och stod för sitt wal en
swar examen hos min Mor, som rent ut sade honom, att han ingen karl war
att umgås med hwitt. Han åtnöjdes med att swåra: Det är swanens färg,
och jag älskar mest af alla denna fogel — hwilket han på flera ställen i sina
skrifter tydligen wisat. En morgon några dagar derefter, såg min Far Lidner
i sin nya oskuldsdrägt helt kavaljeriskt i skor och med wärja, men med
okammadt och opudradt hår, spassera ut, förmodligen för att tacka sin
frikostige wälgörare. Det warar ej länge, tänkte Gubben; också fanns Poeten
samma eftermiddag liggande wrid ena domkyrkporten i blotta wästen, som,
efter den tidens bruk hade ärmar och ryggstycken af samma slags tyg som
framstyckena. Jackan eller ytterplagget war då redan afyttradt, och Bacchi
milda anda swäfwade troligen i sefiriska drömmar öfwer den lyckliga Skaldens
hjemma.
Han war äfwen wid Akademien känd för deltagande i ett slags versstrid,
som, ehuru nu knapt wärdt att nämnas, då wäckte serdeles uppmärksamhet
och för en tid kryddade Lunds Nytt och Gammalt. En af stadens mamseller
hade fallit på gatan och beklagat sig öfwer sin därigenom nedsmutsade pelis.
Detta klagomål läste man genast versifieradt i nämde Tidning, och derpå
följde ett swar å mamsellens wägnar, som beskref fallets orsak, nämligen att
hon blifwit kullskrämd af en lång poets fall o. s. w. Hwad jag minnes af
allt är, att Lidners genswar slutade grälet. Det börjades som följer:
När Adam föll i Paradiset,
så drog han Eva ock med sig.
Tack Chloe, som på samma wiset
i fallet äfwen dragit mig.
Hans öfriga öden äro uppräknade i biografiska anteckningarna framför
den nya upplagan af hans skrifter, som ändtligen, wärdig hans minne och
samtidens fordran, blifwit besörjd.
Jonas L:son Samzelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
