Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Kuben G:son Berg
för mig smickrande tron: Ju mera vårdslöst Jdädd, ju mera Lärd och Stor.
Dig, skall jag begjuta med den heliga Student Punschen och framräcka Dig
till ett tackoffer åt Gudarne. — Men midt under dessa sorgliga tankar och
ångren öfver min här så illa använda tid, väckes jag af ett alltid kärt
minne, af de ögonblick, som jag delade med min älskade Atterbom och andra
wänner på den muntra Sundbergska klubben, der till och med Djeknekosten
andades friare, och så mången ädel svagdricksbutelj tömdes för frihet och
Sjelfständighet. Ännu stadnar jag vid detta heliga Ställe och betraktar med
en adel harm, huru Pedanteriets Hydra till och med ohelgar dess ruiner.
Du benämner Linköping med Fånighetens Kesidens, det är ett namn, som
det förtjenar och som .... narr i sin mån söker att bestämma .... Också
har det stora nöjenas Dårhus gäster i Ymnighet, i synnerhet af dem, som
uti dans villja förhöja sin litenhet till en Olympisk glans. Direktören öfver
dessa usla warelser är Häradshöfding Abelin, med Rapphönshunds namn,
heder och wärdighet. Man måste verkligen akta sig här för Epidemien, ty
allestädes gå giftiga Nymfer omkring, såsom rytande lejon, sökande hvem
de uppsluka må.» — Cassel längtade naturligtvis till Uppsala, dit han
hoppades få resa på hösten och där han skulle få njuta Atterboms »wärdiga
Sällskap» och förnöja sig såväl av hans snille som hans bibliotek. Han
avböjde slutligen Atterboms begäran, att han skulle delge denne sina
poetiska försök och sade sig icke ha nog tilltro till sin förmåga för att
försöka dikta.
Vilka som deltagit uti den Sundbergska klubben, är obekant,
men ett glädjens hemvist har den tydligen varit. Kanske författades
där den parodi på en dikt (*tt namnsdagspoem till en flicka) av
Hedborn, som var en av anledningarna till att Hedborn och
Atterbom under sin gemensamma Linköpingstid aldrig blevo rätt
förtroliga. Författarna voro nämligen, berättar den senare, hans
"närmaste kamrater". Hedborn kallar dem återigen i "Minne och poesi"
med bibehållen motvilja för "tre poetiske lycksökare, som plundrade
alla den tidens prisskrifter, att med purpurflikar pryda sina
rimmade Kapitel-förklaringar — så kallades ett slags chrior, som
dagligen upplästes efter morgonbönerna och bibelläsningen på
Gymnasium — och hvarför de skördade loford och belöningar. Jag .. .
känner ingen annan orsak till detta förfarande ... än en barnslig
kitslighet, uppammad af det förtidiga berömmet". Atterbom
förklarar, att Hedborn skadades i hans omdöme genom parodien, "hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
