Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 55
endast omogenheten af min ålder kan ursäkta". Jag tycker inte,
att det är en alltför djärv konstruktion att draga den slutsatsen
av dessa små notiser, att gymnasisten Atterbom både haft tillgång
till och med verklig kamratglädje deltagit i ett uppsluppet kotteriliv
med sina jämnåriga. Ännu långt efter sedan Musis Amicis högre
strävanden börjat upptaga hans sinne, uppehåller han hjärtliga
förbindelser med flera bland dem, och det är först sedan olika intressen
börja lägga beslag på de olika personligheterna, som kamratkretsen
glider i sär — liksom en sådan merändels gör. Men naturligtvis
har Atterbom icke varit någon gymnasist med dåliga vanor;
svag-drickat var visserligen enligt vad jag gissar inte den starkaste, om
också den vanligaste, dryck, som förekom vid kamratsällskapen,
men det finns ett direkt intyg om hans goda seder i ett annat
kamratbrev. J. A. Stenhammar — vars ytterligt svärmiska brev
äro vittnesbörd om en mycket stämningsskiftande ungdomlighet —
skriver i januari 1810 till Palmblad och Atterbom, att en kapten
Fahlstedt, som han uppsökt, ämnat allvarligt tillvita den förre:
"för det du lämnat dig i handom på en liderlig person, som
Atterbom, men jag sökte öfvertyga honom att den här ifrågavarande
Atterbom vore i dylika saker så okunnig, att han icke ens kände
i korten fru Judith ej eller i Supkonsten tibi. Mannen blef
slutligen förnöjd".
I breven höras för övrigt blott svaga ekon av Atterboms
politiska opinioner. Den ende, som utförligare berör politiken, är
Isberg, som helt och hållet delade vännens ovilja och hat emot
Napoleon, och i augusti 1808 prisade spaniorerna och började drömma
om att få se E. M. Arndts profetior uppfyllda, ehuru de förut synts
honom absolut fantastiska. Den 8 september s. å. skrev han:
"Dina anmärkningar öfver Europas ställning . . . voro mig ej mindre
välkomna. Hvarföre skall man neka ^ig den förhoppningsfulla
glädjen, att redan i andanom se vår verldsdel befriad från
ärelystnadens och tyranniets bojor? Hvarföre tveka om de redlige och
stolte Spaniorernes framgång? . . . Ryssarne äro hvad de varit och
skola blifva — fega på fältet och grymma mot värnlöse. Om
uppträdet i Wasa ej varit af dem, skulle jag funnit oss flyttade långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
