Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Ruben G:son Berg
tillbaka i medeltidens barbari. Dock allt låter i vår tid förklara
sig — allt låter verkställa sig, då Beelsebubs Söner äro rustade".
Då och då har den unge Per Daniel visat sitt intresse för de
sköna. Isberg har han tillfrågat, om det fanns några husliga Gracer
i hans trakt, och östgötaskönheter som Ebba Sääf och Julia
Sandström ba varit föremål för ynglingarnas diskussion och beundrande
analys.
Man kan inte misstaga sig på den innerliga och starka
hjärtlighet, ibland stegrad till dyrkan, med vilken dessa Atterboms vänner
hänga fast vid honom; även om man räknar med den överdrift, som
i dessa vänskapssvärmeriets dagar var det vanliga vid uttrycken
för känslor, kvarstå obestridliga bevis för den sällsynta
hängivenhet, för vilken han var föremål. Acharius vart visserligen
förargad över den kritik, som Atterbom bestod hans inträdestal i
Musis Amici, men han var tydligen ett undantag. När J. W.
Zetterstedt, som ju studerade i Lund, från den skånska södern sände
Atterbom några meddelanden, betygade han alltid sin saknad med
ordalag, sprungna ur hjärtats djup, jag väljer som exempel ett brev
från den 15 febr. 1811:
»För Ditt bref, ett kärt och dyrbart bevis af din fortfarande vänskap,
känner mitt hjerta den varmaste tacksamhet. Hvarje gång min Tanke ilar
åt Norden, söker den Dig. Bland de många kalla isbergen der, är Du lätt
ökänd. Jag behöfver icke återkalla din ömhet, den har aldrig varit
förlorad, ehuru länge saknad för mig. Fortfar att omkring Dig sprida
mensklighet och mildhet, och tillåt att någon gång värman och uttrycket af din
känsla hinner mig. Jag skall alltid veta att värdera deiia heliga skatt. —
Yisst är jag bekant med både Tegnér och Ling, men ingen af dem är
Atterbom».
I ett tidigare brev, av den 27 januari, hade Zetterstedt
återkallat minnet av deras barndomsvänskap elva år tillbaka i tiden
och kallar honom "en Vän, den jag, ända från det ögonblick jag
första gången såg honom, älskat och värderat" och glatt honom
med att säga om hans "bemödande, det du sorgfälligt uppoffrat för
att roga, upplysa och gagna" att "Du äfven här vunnit
allmänhetens bifall" — närmast torde han ha åsyftat "Phosphoros".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
