Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 93
sämre än att vännen var en nära bekant till Fabian Collan. Han
gav denne del av brevet, och Collan ansåg sig böra i en skrivelse
till Arvidsson framläggga en närmare motivering för sina åsikter.
Han gjorde det så lyckligt, att den stränge bibliotekarien blev helt
mild. Han hade, svarar han, "tyckt det vara skada med så
mycken gryende talang, att den skulle fördärvas därigenom att den
försjönk till en blott Almqvist-"kultare" (sic!), till denna hjord av
tanklösa beundrare, som hos oss skrek vivat så länge det räckte,
för att sedan åter ropa pereat med lika litet omdöme".1
Bland uttalanden i Finlands press, omedelbart föranledda av
Det går an, kan jag för övrigt icke citera mer än följande. Borgå
Tidning 1840, n:o 40, innehåller Almqvists i Svenska Biet införda
förklaring angående hans religiösa trosbekännelse; några
kommentarer tilläggas icke. Samma tidnings andra nummer för följande
år ger utdrag ur en artikel om Det går an-litteraturen, hämtad ur
ett svenskt blad, som i sin tur lånat det från den danska tidningen
Fædrelandet. — I Åbo Underrättelser 1842, n:o 99, ingår en artikel
"Svenska Biets nya litterära tumstock" med skarpt klander mot
tidningens angrepp på Snellrnan i dess nummer för den 3 december
(alltså efter Snellmans avresa); det talas om "det verkligen
bestialiska" i Biets hetsjakt mot Almqvist.2
Man ser av vad som ovan anförts att intrycken voro delade,
liksom i Sverige. Det var dock skillnad. Essens anatema var en
företeelse, som knappast upprepades, åtminstone icke i
offentligheten. På intellektuellt håll förmärktes ju i början en viss tvekan,
men man kände sig snarare litet besviken och osäker, än
oppositionell. Topelius berättar, att Det går an "avkylde mången illusion
och spred förvirring i det Almqvistska lägrets täta leder". Den
stora beundran för honom var likväl så starkt rotfäst, att molnet
1 Fabian Collan, Valda skrifter, Hfors 1872, s. XXII f., E. G. Palmén,
Historiallinen Arkisto 1905, s. 2.
2 I H. M. 1840, n:o 52, står en recension av Blanche’s Sara Widebeck,
vari redan säges att ämnet väl småningom är utagerat. »Onekligen röjer sig
i detta arbete en kvick och målande penna; dock är förf:s skämt ofta i nog
grov skala tilltaget, och" scener finnas t. o. m. så otäcka, så oblygt
självsvåldiga, att de icke ens som parodier kunna gillas... Decorum saknas, även om
man ler åt persiflagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
