Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 143
en skam för var och en av hans medbröder i poesins värld, ty visst har man
velat anse var och en liten rimsmidare, snart sagt. alltför nobel för något
sånt här. Och vet du jag räds man aldrig mera kommer att finna samma
glädje av vad han skrivit vackert, det kommer att förefalla som vitmenade
grifter. Det är hårt när det sköna och vackra skall neddragas i dyn. —
Men vad blir bättre med klagan! Ack, om de nu ej skulle få fast honom
ändå, jag tycker det vore bättre. Jag har nu ej hört från stan på några
dar, vet därför ej av senaste notiser, det sista jag hörde var att man var
honom på spåren. Vad skall Runeberg säga! ack, vad detta var för en
ledsam välkomma för honom.»1
Vi hava sett vad Runeberg sade då han fick underrättelsen. —
Från den svenska resan berättar fru Carlén i sina Minnen från
svensht författarliv, att Runeberg den 1 juli hos G. H. Mellin länge
talat med henne i den alla och särskilt henne djupt upprörande
frågan om Almqvist samt därvid yttrat sig "med ett djup i känslan,
ett undseende i tanken, en grannlagenhet i språket", som vunno
hela hennes sympati; att "han var mild i sina djupsinniga
yttranden" och förstod henne fullkomligt. Genom Topelius veta vi, att
han på återvägen från Sverige, när Topelius vid en fest i Jakobstad
väckte fråga om Almqvist, först teg en stund, men slutligen grep
sin yngre skaldebroder hårt i armen och svarade med en av
rörelse darrande röst: "Ser du, när Vår Herre spelar en vacker visa,
frågar han ej efter om han väljer en sprucken fiol." Och att han
icke, såsom många andra, svek sin beundran för Almqvist eller
dömde honom hårt, bevisas ju även av det yttrande han fällde till
Topelius, då denne berättade att han vänt Almqvists porträtt avigt:
"vänd du honom rätt igen".
I Estlanders tidigare citerade relation från 1861 omtalades med
vilken iver och med vilket levande intresse Runeberg då
försvarade Almqvist och Det går an. Från några år tidigare är ett lika
betydelsefullt vittnesbörd. När hans vänner från Helsingfors
kommit till Borgå för att fira skaldens silverbröllop och festat i
dagarna tre, satt Runeberg, som icke sovit en blund under tiden,
1 Utom hos Strömborg är brevet, icke heller här fullt överensstämmande
med texten och dessutom feldaterat, excerperat av Topelius i hans uppsats
i Svea 1893 C. J. L. Almqvist bedömd av sig själv och av Fredrika Muneberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
