Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 157
var fullblodsromantikern hos honom, som bländades av denne, som
genast gick i hans ledband och städse hade svårt att bli dem fri.
Om Cygnæus gäller till en del detsamma. Den romantiske
diktaren i honom behärskade helt den ypperlige kritikern. Men när
det sagts att Cygnæus u djupare än de allra flesta på hans tid
förstått Almqvist och känt som han",1 så synes mig detta överdrivet.
Hans storordiga entusiasm var utan tvivel uppriktig: men den
innehöll ingenting annat än vad många andra sagt ehuru mindre
bombastiskt — någon lugn analys inlät han sig icke på. Hans
klander av den förföljelse Almqvist i sitt hemland var utsatt för, hade
sin grund i ett visst storslaget patos mot den oförrätt, en
guda-begåvad skald enligt hans mening fick lida av småsinnade
tänkesätt och människor, men han tog ej tillräcklig hänsyn till faktiska
förhållanden. Och vid den sista katastrofen uppstod det hos
honom aldrig en skugga av tvivel på Almqvists skuld; han sökte
visserligen förklaringar, men i vittsvävande historiska kombinationer,
icke alls i de psykologiska förutsättningar, de personliga motiv,
snedvridna åskådningar m. m., som kunde tänkas hava lett till
brottet. I sin dikt efter Almqvists död har han blott få ord
övriga för den storhet han tidigare i dennes verk så högt beundrat.
Hur mycket vederhäftigare, mera inträngande och följdriktig är icke
Runebergs hållning! Men självfallet bidrog också Cygnæus genom
sina energiska inlägg under 1840-talet högst väsentligt till att
Almqvist särskilt i den yngre akademiska generationens intresse
bibehöll den höga undantagsställning, han från början fått.
Det har redan tidigare framhållits som en naturlig sak, att
hos oss icke samma skäl som i Sverige, de personliga striderna
omkring Almqvist och deras omedelbara inflytande på omdömet,
kunde rubba denna hans ställning. Men grunden till densamma
var dock fastare. Att Almqvist, såsom Snellman säger, icke blev
så populär, att hans verk skulle tillhört familjebiblioteken, kan i
viss mån vara riktigt: hans Songes sjöngos icke i landets alla
prästgårdar, såsom Crusells melodier till Frithiofs saga. Men i de
kretsar, om vilka här varit fråga, sjöngos de och lästes Törnrosens
1 Bergholm, a. a. s. 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
