Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: Några dikter av J. G. Oxenstierna, publicerade av Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 J. Yiktor Johansson
Det är icke uteslutet, att Leopold under de två år han haft
Oxenstiernas manuskript om hand, brandskattat dem ännu mera,
än det lyckats mig påvisa.
Utav de fyra dikter av Oxenstierna, som Leopold publicerat i
Extra Posten, är det alltså två, som med säkerhet tillhöra
Wientiden, sången vid mormoderns död och skaldebrevet till Toll, båda
från 1772. Av dessa är givetvis det sistnämnda av störst intresse.
Sverker Ek har i sin studie över Kellgrens Åbodiktning1 framhållit
den utpräglade skillnad, som de gustavianska skalderna gjorde
mellan "högre" och "lägre" stil.2 I en undersökning av den "lägre"
stilens utveckling skulle skaldebrevet till Toll ha sin givna plats.
Jag skall emellertid ej upptaga denna fråga utan endast i korthet
redogöra för skillnaden mellan det manuskript, som Leopold haft
i sina händer, och den slutliga form, Oxenstierna givit dikten. I
det nyss citerade brevet (10 nov. 1794) säger Leopold om sina
redaktionsprinciper: "Eders Exellence lärer redan genom trycket hafva
funnit eller snart finna, huru vida jag lyckats at i den förkortning
jag deraf gjordt, förena med hvarannan, helgden af en Mästares
arbete, bibehållandet af de skönaste ställen, utelämnandet af det
som ej borde tryckas, och sammanhanget emellan dess strödda
återstående delar." En jämförelse visar, att uteslutningen i första hand
drabbat de partier, som beröra rent personliga förhållanden, såsom
inledningen med dess klagomål över det förnäma namnets tyngd
(Arbeten, 2, s. 207—209, r. 17); här har säkerligen hänsynen till
författarens anonymitet varit avgörande. Vidare saknas i Extra
Posten det parti, som tecknar den slutande frihetstidens
korrumperade förhållanden (Arbeten, 2, s. 211—214, r. 4); man kan ta för
givet, att det av Leopold begagnade manuskriptet här målat i vida
bjärtare färger, än den auktoriserade formen gör.
1 Skrifter utg. av Sv. litteratursällskapet i Finland. Förhandlingar och
uppsatser, 28 (1914), s. 117.
2 Ek, a. a., s. 141 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
