Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: Några dikter av J. G. Oxenstierna, publicerade av Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 J. Viktor Johansson
Der röjs en bild af Dig, som afund ej kan swärta,
Der ser man hwad Du war, en målning af ditt hjerta,
Der lifwar oss din eld, sen Du ej lyser mer.
Så när för dagens glob en sky sitt töcken spänner,
Fast under molnet skymd, man än des intryck känner
Och solens warma njuts, fast man ej solen ser.1
Odet över Tilas är en klagosång över en förlorad vän av
samma art som Wellanders elegi över Wertmuller (1770). Måhända
med denna på sin tid så beundrade dikt som närmaste mönster hade
Oxenstierna redan nyssnämnda år gjort ett försök i genren, Vid
Adils död.2 Det är dock en avgörande skillnad mellan Wellanders
och Oxenstiernas sorgesånger. Vid Adils död präglas, trots en del
schablonmässigt lånegods, av en lyrisk subjektivism, som saknas i
Wellanders elegi, den har en helt annan stämningshalt.
Odet över Tilas har en vida fastare struktur och lugnare
hållning än Adils-dikten. Skalden har avstått från de traditionella
tvekande anklagelserna mot Försynen, vilka lika ofrånkomligt
brukade åtföljas av uttryck av häpnad över anklagarens djärvhet.
Måhända ansåg han sig ha tillräckligt ventilerat sina tankar i
hithörande stycken i de tre odena Den naturliga gudaläran, Ode över
hoppet och Ode över ödet; han hade ju i dem haft tillfälle intaga
1 Måhända kan man i dessa båda strofer liksom i nedanstående rader (str. 2.)
Tilas! Du lefwer re’n i dina dygders minne,
I dina snille-prof, i dina wänners sinne,
Ditt namn mot glömskans wåld kan sjelft försvara sig,
spåra inflytande från ingressen till Bergklints parentation:
Du skall ej hel förgås, så långt det står til mig:
Du sjelf det lämnat quar som öfverlefver Dig,
Tilas! vår sörgda Bror! och värd at åter sörjas!
Ditt arbet vändt igen, nu skall dess minne börjas:
Det äger i sig sjelft mot glömskan sitt försvar;
At läsa hvad Du gjort är känna hvad Du var.
Hvad tiden Dig förment i lifslängd för bedrifter
Det öpnar han i rymd för Dina Skaldeskrifter.
2 Dagboks-anteckningar, utg. gen. G. Stjernström, s. 103; Vit†erhets-nöjen, 3,
s. 81; jfr Lamm, Oxenstierna, s. 175 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
