Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 9
metafysiska skedvattnet». Han har upptäckt vådan av att
motsättningen mellan det andliga och materiella blir medveten, ty han
yttrar (IV: 321) i samband med en analys av kärlekens väsen och
ett inskärpande av det andligas supremati:
Men i samma ögonblick menniskans ädlare andliga natur hunnit
till [hennes] medvetande, i samma ögonblick äfven den lägre, djuriska
naturen; kärlekens äpple har på en gång gifvit henne kunskapen om
både det onda och det goda. Härigenom uppkommer i menniskans
inre en strid, hvilken som fenomen betraktad hon förgäfves söker att
bilägga––––––
Med våldsam kraft skildrar Stagnelius sedan denna oförsonliga
strid i människans inre mellan »sinnlighet och förnuft, mörker och
ljus, materia och ande», och med den för honom typiska
känsloexpansionen och generaliseringen ser han denna strid motsvaras
av den bittra och oavgjorda kampen i universum mellan värme och
köld, eld och vatten, dag och natt.1
Varför valde Stagnelius den smala vägen? Säkerligen som
Wladimir under intrycket av njutningens tomhet. Hand i hand
med hans kristet nyplatonska asketism går också tillägnandet av
dess världsåskådning, som också den framvuxit ur samma personliga
erfarenhet. Han frågar i elegien Hösten (I: 204), antagligen
författad omkring år 1816:
Njuter då människan blott för att mista? Månne då icke
I vårt kaotiska lif ligger ett skönare doldt?
Man ser, huru hans undran över livets mening, en begynnande
filosofi, växer fram ur hans känsla av njutningens bedrägiighet.
Man förstår dock ej, som nämnt, rätt Stagnelii vändning mot
den metafysiska mystiken, om man ej räknar med hans starka
intellektuella krav på en allomfattande enhetlig världs- och
livsåskådning, ett typiskt romantiskt drag i hans väsen, vars växt
gynnades av den andliga tidsatmosfären.2 Men aldrig hade denna
1 Jämför min framställning i Studier i Stagnelii romantik (ss. 241, 257, 258).
2 Jag bestrider icke Karl Joels tes i hans intressanta bok Der Ursprung der
Naturphilosophie im Geiste der Mystik (Jena 1906, s. 29), att det är känslan, stegrad
till allkänsla, som innebär tendensen till att söka enheten i mångfalden. Sedan
detta krav en gång blivit ett formulerat problem, måste dock den, som ställes
inför det, betrakta det som ett även intellektuellt krav, då det sammanhänger med
frågan om tingens yttersta grunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
