Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 11
icke någon olycklig kärlek, ingen romantisk historia» (Stridsmän
och sångare, s. 185).
Vatten är nu inte alltid så klart och genomskinligt, och i den
analys, som Böök underkastar Stagnelii erotiska sensibilitet, har
klarheten och enkelheten vunnits på bekostnad av allsidigheten i
bedömandet.
Böök stöder sin bevisning på två argument: dels på sin
uppfattning, att Stagnelius hörde till en erotisk typ, som icke kan
tänkas vara gripen av monogam passion för en enda kvinna, dels på
det faktum, att Erik Johan Stagnelii fader och Wimmerstedt
uttryckligen dementerat Hammarskölds förmodan i företalet till Stagnelii
skrifter (s. 22), att »en häftig men obesvarad kärlek i sin mån bidragit
till den melankoliska sinnesstämning, som utmärkte Stagnelius».
Albert Nilsson undanrycker grunden till en alltför stor tillit till
faderns dementi med orden (a. a., s. 288): »Sannolikt har den åldrige
biskopen ej haft alltför ingående kännedom om sonens intimare
upplevelser.» Detta är förvisso sant, och biskop Magnus Stagnelius är
nog ej den ende fader, som fått umbära sina söners förtroenden i
dylika fall.1 Om Wimmerstedts ursprungliga sagesman gäller något
liknande. Wimmerstedts ord lyda in extenso (Biografiska
underrättelser om skalden E. J.Stagnelius, K T. 1894, s. 342): »Till sist
några ord om hans förmenta, olyckliga kärlek. Äfven här må
romantiken vika för verkligligheten: en sådan svärmisk obesvarad
kärlek har aldrig funnits i hans hjärta. Hans syskon och intimaste
vänner hafva enstämmigt och ofta uttalat sin bestämda öfvertygelse
därom, att detta så allmänt förmodade förhållande varit helt och
hållet grundlöst.»
Böök finner det (monografien, s. 255) omöjligt att inse, vad
Stagnelii syster och bäste vän (lektor N. H. Wimmerstedt), som
sonen Johan Magnus Wimmerstedt här företräder, kunde ha haft
för skäl att förhemliga eller förneka Stagnelii kärlekshistoria. Skälet
är det, att de härom ingenting visste. Förklaringen till att de så
bestämt förnekat Amandas existens finner man hos Böttiger, som i
sitt Minne öfver E. J. Stagnelius (S. A. H. ifrån 1796, del 47, 1872,
s. 205, noten) upplyser om att skalden mer än en gång förklarat
1 Böök drar själv (monografien, s. 196) i annat sammanhang på goda grunder
slutsatsen, att familjen inte alis hade någon »reda på Stagnelii levnadsförhållanden
i Stockholm». På samma ställe framhåller också Böök, att Wimmerstedt har så
gott som ingenting att säga om Stagnelii Stockholmstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
