Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 21
måste gälla en bestämd person, i de ord, som Stagnelius riktar
till henne:
Stolta Flicka! ej du visste,
Att Naturen sjelf och ödet
För hvarannan blott oss skapat;
Att i etherns höga zoner,
Der, af Skaparns ljus beglänste,
Ursprungsbilderne till lifvets
Flyktigt skimrande fantomer,
Skönhetens idéer sväfva,
Våra själar fordom voro
Blott ett enda gudaväsen;
Att när sinneverldens bojor
Fallit af oss snart i döden,
Våra själar åter skola
Till en enda sammansmälta.
Ty ej himlen gaf åt qvinnan
Skaldens heliga förmåga
Att i ödets gyldne taflor
Blickar sända, att med rysning
Lyfta slöjan, som betäcker
Gud och andarna och tingen.
Derför med förakt du vände
Från den lidande ditt anlet,
Och förstod ej mina suckar,
Eller ville ej förstå dem,
Och försmådde hvarje rökverk
På ditt altare jag tände.
Ensam stod jag. Ur mitt öga
Smög sig nu den sista tåren,
Ur mitt re’n förblödda hjerta
Quällde nu den sista droppen,
Och för lifvets alla fröjder
Det sig lyckte, som en blomma,
Bredvid denna skildring av Amandas föraktfulla och
oförstående avslag te sig Bööks ord i monografien (s. 254) ganska
svårfattliga: »Det finnes i dikterna till henne icke en rad, som antyder
personlig upplefvelse, en konkret situation eller en individualitet».
Det är omöjligt att här i dikten i stället för den »stolta flicka»,
som Stagnelius tilltalar med den försmåddes hela bitterhet, tänka sig
en symbol och ingenting annat, »sammanfattningen af all kvinno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
