Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 29
första inifrån kommande impulsen att tyda ting och händelser
symboliskt har uppstått ur hans förälskelse. I hans
ungdomsdiktning för övrigt saknas denna tendens, och den första ansatsen till
natursymbolik finner man i dikten Amanda. I Näktergalen och
Bosen liknar han Amanda vid rosen, denna »ljufva sinnebild för
jordens alla retelser och nöjen». »I Afsked till Lifvet ser han i Amanda
det förkroppsligade idealet, som en gång bodde hos Gud i »etherns
höga zoner», och som efter döden skulle återförenas med hans själ.
Till Amandas namn är Stagnelii tillägnande av den platonska
pre-existensläran knutet.
I kapitlet Den gryende platonismen (monografien, ss. 243—263)
har Böök visat, att det är från läran om den platonska Eros —
det i platonismen, som lättast sättes i förbindelse med personlig
erfarenhet — som Stagnelius tränger in i den platonska och nyplatonska
idealismen. Det har lyckats Böök att gripa och framhäva det
personliga huvudmomentet i Stagnelii Eroslära, och han har klart
ådagalagt, huru Stagnelius sökt tröst för sin besvikelse över att ej
ha fått uppleva kärlekens fullhet och för den inre tomhetskänsla,
som den köpta erotiken väckte, i Symposions lära, att det, som
kärleken söker, icke är den jordiska skönheten i och för sig utan
den ideala. I könskärleken ser Stagnelius (IV: 315—323) en
symbol av en högre världsordning, en symbol, som genom sin gåtfullhet
tvingar den spörjande att söka förklaringen i en »af symbolen sjelf
oafhängig sanning». Jag behöver ej närmare ingå härpå, då Böök
klarlagt, hurusom det är »själfva den omedelbara erfarenheten», som
drivit Stagnelius in i den symboliska tolkningen av tingen och
myterna. Stagnelii senare världs- och livsåskådning står helt i den
symbolistiska mystikens tecken.
Den, som vänder sig från det yttre till det inre, vänder sig
också från jorden till himmelen. Stagnelius vände sig bort från
den karga verkligheten till sina fantasier om en evig lycka i en
annan, en översinnlig värld. Hans apokalyptiska drömmar förneka
dock aldrig sitt jordiskt sensuella ursprung. Idévärlden, paradiset
stod för honom som en värld av evigt Ij us, evig vår och evig kärlekslycka.
Han har blott valt den oförgängliga njutningen i stället för den
förgängliga. Det var så mycket lättare att välja, som den jordiska
njutningen förvägrades honom. Det definitiva valet sätter han själv
i samband med sin resignerade insikt, att han aldrig skulle vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
