Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 31
Under den tid, som följer efter den svåra krisen i Stagnelii
liv under åren 1816—1818, utformar sig* Stagnelii världs- och
livsåskådning* till ett filosofiskt system av mystiskt spekulativ art. Dess
stränga följdriktighet framstår klarare, ju djupare man tränger in
i dess tankegångar, om man också icke kan godtaga premisserna.
Men ser man närmare efter, är grundproblemet för Stagnelius icke
av teoretisk utan av moralisk art. Hans tankar kretsa oavlåtligt
kring problemet om själens frälsning genom dess rening från materien,
den ädla metallens från slaggen. Det materiellt besudlande är den
sinnliga kärleken, och för honom, vars liv ej svarade mot hans lära,
och vars sexuella liv var av lägsta art, kändes materien som ett
faktum, ett tryckande faktum. Orsaken till själens fall ned i
sinnevärlden är kärleken till det sinnligt sköna i kvinnogestalt, och i
den blygselkänsla, som följer den sexuella utsvävningen, ser
Stagnelius, som var vjl förtrogen med denna känsla, det gryende
minnet av själens ursprungliga hem.
Om själens avfall, liv i gruset och rening handla Liljor i Saron
och besläktade dikter. Det är en bisarr, symbolisk saga om Animas
öden, berättad i en följd av lyriska dikter. I nästan ingen dikt i
världslitteraturen kommer man så långt från den alldagliga
verkligheten som i denna. När man lyfter blicken från trycket, får man
en starkare sensation av den brutalt skärande kontrasten mellan
dikternas bländande fantasmagori och den vanliga omgivningen, än
någon annan författare kan ge.
Stämningslägets och tankegångens förskjutning är densamma i
nästan alla dikter från Saronstiden. De börja nästan undantagslöst
med tvivel och ångestfulla frågor om livets och lidandets mening
med bitter livs- och världsförnekelse [Hvad suckar häcken?\ Jorden,
Kyrkogården, Suckarnes Myster för att nämna några av de mest
bekanta dikterna). Livet är en ökenvandring, världen ett
»vilddjurshem», den »stora cirkus», där »själen kämpar med en här af
vilddjur», fängelset, som bevakas av planeterna, tidens och
sinnlighetens onda makter.
Men Stagnelii dikter ljusna alltid mot slutet, in i själens mörka
häkte faller en glimt av det eviga livets morgonskimmer, själva
hårdheten i livet kan få mening, då den tvingar människan att
sträcka sig efter det oförgängliga. Vägen till evigheten och det i
fjärran hägrande paradiset går genom smärtans skärseld. Denna
själens rening genom smärta, insedd och besjungen av många allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
