Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Sven Cederblad
sanningsvärde — även här är han inspirerad av Schuberts
drömtydning. Det är betecknande för hela hans teosofiska åskådning,
att den extatiska visionen ger den sanktionerande bekräftelsen på
en övertygelses riktighet. I hela sitt tänkande har Stagnelius låtit
den religiösa uppenbarelsen komma filosofien till hjälp i de stunder,
då filosofien stod rådvill inför hindren, dock med klar blick för
gränslinjen mellan teologi och filosofi (se t. ex. IV: 326, r. 66!). Men
Stagnelii drömteori är ett oförtydbart bevis på att han ännu, när
han diktade Bacchanterna, fasthöll vid sin romantiska mysticism
och till och med kunde utbygga den vidare.
Även i fråga om tolkningen av Bacchanternas psykologiska
innebörd måste jag ställa mig på den konservativa ståndpunkten gent
emot Böök.
Jag kan inte finna, att den fördragsamma relativismen i Timons
ord: »Allt i sin art är godt» (IV: 259) o. s. v. i psykologiskt
avseende »är själfva nyckeln till Bacchanterna» (monografien, s. 478),
och att Stagnelius ansett, att det icke fanns någon »allmängiltig
evig sanning» (ibidem). Den kan av olika skäl varken gälla Orfeus,
vilkens personlighet och förkunnelse för Stagnelius säkerligen stod
som något absolut, över det relativas begränsning upphöjt, eller
backanterna, i vilka Stagnelius utdömt sinnenas blinda yrsel. Orden
uttalas i bi- och parallellhandlingen av en av de herdar, som väl
försökte men ej kunde genomskåda tingens och händelsernas
sammanhang — Orfeus uppenbarar också blott för Gorgias, den adept,
som bäst förstod honom, vad han funnit vara sanning. På samma
sätt förekommer i Tingens Natur ett parti med antropomorfistiskt
relativ uppfattning av mänskliga Gudsbegrepp (II: 117, 118), men
det står isolerat utan sammanhang med lärodiktens övriga
hiero-fantiska förkunnelse.
Det är ofta givande och beriktigande att höra uttalanden från
samtida personer, som stått under det ofrånkomliga inflytandet av
samma idéströmningar som diktaren. Den, som djupast sett och
mest adekvat formulerat det bärande tankeinnehållet i Bacchanterna,
är Atterbom i sin utomordentliga Stagneliuskarakteristik (Litterära
karakteristiker II, Örebro 1870, s. 71). Atterboms sammanfattande
tolkning, som förråder, att han ej varit främmande för Stagnelii
huvudkälla Schuberts Symbolik des Traumes, har följande lydelse:
Syftet är här [i Bacchanterna] att skildra den thrakiske siaren och
skalden, sådan han bland grekerne stiftar de äldsta mysterierna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
