Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 41
Auf diese Weise wird dann die Natur ein älterer, freilich nicht
mehr in seiner ursprünglichen Gestalt vorhandner Ausdruck jener
Na-turbildersprache, worinnen die Gottheit sich ihrén Propheten und
an-deren Gott-geweihten Seelen von jeher sich offenbart hat, jener Sprache,
die wir in der ganzen geschriebenen Ofüenbarung finden, und welche
die Seele als die ihr ursprüngliche und natürliche, im Traume, und in
den hiermit verwandten Zuständen der poetischen und pythischen
Begeisterung redet.
Schubert drar så på grund av överensstämmelserna mellan
själens språk och den högsta skapande principens den slutsatsen,
att samma gudomliga princip, ur vilken naturen framgått, är
verksam i våra drömmar.
Det är fullkomligt i den Schubertska drömsymbolikens anda,
när Stagnelius i Orfeus’ dröm låter naturens död och uppståndelse
symbolisera Pans (Kristi). Enligt Schubert liksom enligt alla andra
romantiska mytologer fanns i mysterierna och alla andra religioner
en lära om en lidande, död och återuppstånden Gud. Vad de heliga
skrifterna förkunnade, lärde också naturens bok och drömmens
hieroglyfskrift (a. a., passim, t. ex. s. 90—98).1
Någon mera betydelsefull förskjutning i Stagnelii åskådning
betecknar ej hans i Bacchanterna uttalade övertygelse om drömmen
som saimingsuppenbarare. Som Böök framhållit (V: 435), har
Stagnelius redan i Sigurd Ring (IV: 4) tillerkänt drömmen ett högt
1 Schuberts drömteori är ju uppenbart mystisk (mystikernas inre syn, inre
ljus). Han åberopar sig också flerfaldiga gånger på Böhmes uttolkare Saint-Martin
och på Swedenborg. Saint-Martin har enligt Merkel (a. a., s., 60) och F. J.
Schneider utövat ett ganska djupgående inflytande på den tyska nyromantikens
genomsyrande av mysticismen. Schneider yttrar (Die Freimaurereij Prag 1909, s. 143):
»Auch der ganz beträchtliche Einfluss dieses Denkers auf das deutsche Geistesleben
hat noch keine Würdigung erfahren, wiewohl es nicht unbekannt ist, in welcher
Verehrung der Theosoph bei Männern wie Schubert, Schelling, Zacharias Werner,
Baader und Varnhagen stånd.» Det synes mig, som om Schubert förmedlat
Stagnelii bekantskap med Saint-Martin, vars betydelse för Stagnelii teosofiska åskådning
Böök mångenstädes i sin kommentar och monografi framhävt, ehuru det nog varit
riktigare att inställa Stagnelii idéer mot en allmän mystisk litteraturströmning. —
Swedenborg har många uttalanden, som komma Schuberts drömteori ganska nära,
och möjligt är, att Swedenborg även direkt inspirerat Stagnelius. Man kan som
belägg citera följande:
»Om det ej funnes en inre syn, skulle ögat aldrig kunna se; ögats syn
uppkommer af den inre synen, och därför ser människan lika väl efter kroppens lif,
ja bättre än under det hon lefde i kroppen; visserligen ej världsliga och kroppsliga
föremål utan sådana som finnas i det andra lifvet... Af samma orsak ser en
människa i sina drömmar när hon sofver, lika väl som när hon är vaken. Genom
den inre synen har det blifvit mig gifvet, att se de ting, som äro i det andra
lifvet, mera klart än jag ser dem, som äro i världen.» (Arcana Cœlestia 994, jfr
1532, 1619, 1620!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
