Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eomantikern Stagnelius 61
strandbränningen är »silfverfragga», öns mantel vävd av »gyllene
ax», »silfverlammen» gå i »purpurfärgad väppling»,
Och mäktigt susa skaldedrömmar
I dina björkar, dina strömmar.
Ölands strömmar! Det hela ger så litet av det verkliga Oland,
som det gärna är möjligt. Lusten att personifiera, bundenheten
vid gängse litterär färgskala och minnets böjelse för att försköna
ha trängt sig emellan poeten och hans hembygd. Huru rakt på
sak gående, huru fylld av omedelbar iakttagelse och huru
väderbitet friskt är då ej den Ölandstavla, Stagnelius målar i stroferna
till Jenny Hellenstjerna!
Ur Bälten höjer sig en ö.
Med rätta hon sig Öland kallar,
Fölskockar tätt dess kullar strö,
Vred mot dess kalkberg vågen svallar.
Knappt lemna glesa skogar här
En skugga åt den rädda hulden.
Vidöppen hela nejden är
För solen och för östan vinden.
Omedelbarheten i Stagnelii natursyn framträder också i den
karakteristiska detaljen, att, den som förut besjungit liljan, rosen
och blomman på smaragdegrunden, i Thorsten Fiskare vänder sig
till den inhemska floran och har öga för »penninggräsets gyllne
hy» och för
— — — purpurn af de kägellika blommor
Marias hand ur jordens sköte räcker
Och Eiddarsporrens azur» — — —
liksom för den röda »Tjärblommans prakt».1 Stundom är dock hans
realism ganska osäker, såsom då han talar om »måbärsträdens hvita
under blommor».2 Innan Stagnelius vände sig till de svenska
små-blommiga örterna, har han — och detta är synnerlige betecknande
för hur han via ironien vänder sig: till realismen — först avhånat
1 Flerstädes framhållet av Böök, senast i monografien (s. 538).
2 Det synnerligen inadekvata i handskriftens uttryck har föranlett Risberg
att föreslå konjekturen »mullbärsträdens», för vilken han ger goda skäl (Textkritiskt
till Stagnelius, Ny sv. studier 1921, s. 83).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
