Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Carl Santesson
gående, utpenslade denna säregna bild med dess fantasifulla resning-,
näpna behag och ljuva sympativärme, kanske utgå både han och
Hammer från någon gemensam orientalisk källa för sägnen. Man
kan t. ex. till jämförelse peka på en ghasel av den persiske
1200-talsskalden Dschelaleddin Eumi, räknad som österlandets störste
mystiske diktare av den sufiska riktningen, en panteist, vars
tankebyggnad rönt inverkan av ny platonismen.1 Den ifrågavarande
gha-selen, översatt av Hammer i Hedehünste och sedan, efter Hammers
tolkning, bearbetad av Ruckert, är, under formen av en vårskildring,
en mystiskt översvinnelig hyllning till rosen. Jag citerar några
rader av dikten:
Die Röse halt in unsrem Haus den Becher
Durchwürzet vom Genuss des Dufts der Röse.
Die Welt umfasset nicht das Bild der Röse,
Die Phantasie umfasset nicht die Röse.
Die Röse ist ein Both’ vom Seelengarten,
Und ein Dix^lom der Schönheit ist die Röse.
Prophetensehweiss steht auf der Ros’ in Perlen,
Aus Neumonden ein Vollmond ist die Röse.
Ein lieues Leben wird den Geist beschwingen,
So of t er riecht den süssen Duft der Röse.2
Det förefaller icke osannolikt, att just denna ghasel, som Atterbom
å sin sida kunnat läsa i Hammers stora antologi, givit impulsen till
tankegången i Schirin, även om den ligger vid sidan av versromanens
egentliga källor. Likheten i idé mellan Dschelaleddin Eumis verser
och Atterboms paradissägen är i varje fall icke ringa, och Atterboms
Edenros växer ju ut nästan till samma världsf ämnande symbol som
den sufiske mystikerns. Kanske har Atterbom också instinktivt känt,
huru nära de nyplatonska tankeförbindelserna och associationerna
här lågo; liksom blomman Bosen talar om sin »heliga Urbild», så
gälla Felicias ord »alla rosenbuskars helga urbild». Spörsmålet om
uppslagets proveniens må emellertid lämnas därhän, och det är
tillfyllest att visa, att skalden, när han sökte samla rosensymboler
kring sin skönhetsdrottnings gestalt, även kunnat fånga rosenångan
från en persisk »Gulistan».
I episoden med feernas ambassad till Felicia möter till sist en
lätt anklang från Schirin. Felicia mottager beskickningen, hon har
1 Jfr P. Horn, Geschichte der persischen Litteratur. Leipzig 1901, s. 165.
2 Redekilnste, s. 186, 187. Kückerts ghasel, som Atterbom ju också kan ha
känt till, trycktes först i Taschenbuch för Damen fur das Jáhr 1821.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
