Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 125
inom Atterboms räckhåll. Hammers JRedeMlnste var, som titeln
angiver, en persisk litteraturhistoria och antologi i förening; historiska
notiser och karakteristiker av de olika författarna föregingo valda
översättningsprov. Boken inleddes av en allmän översikt, vars tredje
avdelning behandlade »Sågen und Bilderlehre der persischen Dichter».
Här gavs en kartläggning av just den domän av Persiens diktning,
som kanske mest lockade Atterboms upptäckarhåg, och av mycket att
döma har han både läst detta kapitel och lärt av det. Hos Hammer
fick han kunskap om den persiska mytologiens fabelväsen, andar
och genier, de goda och de onda. Om de sista säger Hammer här:
die letzten heissen Dschinnen oder Diwe, die ersten Peris
(Fairies, Feen), weibliche luftige Geschöpfe, zart wie die
Licht-strahlén, schön wie die Morgenröthe, Freundinnen der Blumen und
Düfte, aus denen ihr ganzes Wesen aufgehaucht ist.»1 I anslaget
till feernas hyllningssång möter alldeles detsamma, fast musikaliskt
förhöjt av versen och lyft mot ett försvinnande fjärran lik en
molnhägring i rosa: annars täcka epitet och bestämningar så troget
varandra, att man frestas antaga ett direkt samband. Man höre:
Från morgonens rike,
Der strålarna randa
Med eviga rosor
Vår gryende himmel,
Vårt luftiga lif under dof tiga tält."
Kanske äga dock dessa lätta uvertyrtakter närmast en annan
förebild. Som Vetterlund påvisat,3 har Atterbom för de körer av
salamandrar, sylfer, dryader och undiner, vilka, några scener längre
fram i sagospelet, under trädgårdsdansen sjunga kärlekens lov, lånat
uppslaget från Matthissons på fyra motsvarande stämmor fördelade
dikt Die Element ar g eistev. Men kan man icke redan i feernas
hyllning avlyssna en genklang från Matthissons »Sylphen» i samma
poem:
Die Sylphen entwallen
Des Morgenroths Hallen.
Wie lieblich, wie mild
Ihr Purpurgebild
1 Redekünste, s. 21.
2 L. ö I, s. 200.
8 Atterbomska ungdomsdikter och Atterbomska reminiscenser. Samlaren 1891,
s. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
