Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Carl Santesson
Jag satt på mattan, tyst, vid hennes fötter,
Dem blott sandaler klädde, snörda täckt
Kring eiderhvita ben med purpurband —
Ej sällan kysste jag de fina, späda,
Svan-lena vrister, dem hon fåfängt gömde
In i de gyllne fransar, som från drägten
I glesa skimmerböljor spridde sig.
Hon gaf mig då och då en blick, som samm
I ljufva lågor; och när nu sitt värf
Hon lyktat, räckte hon mig leende
På spetsen af sin knif den läckra frukten.1
De inledande verserna ha ännu ingenting av orient; rummet
är en palatssalong’ vilken som helst, och skymningen med sin snabba
växling mellan solnedgång och månsken, de sydländska trädslagen
och själva samspelet mellan interiören och landskapet utanför
förmedla här närmast en sensation av Italien. Den brett detaljerade
utmålningen, som i skildringen av tvenne personer inne i ett rum
ger sig tid att dröja vid det stillastående och genreartade, röjer
däremot en viss släktskap med romanens berättarstil, och ej
osannolikt har Atterbom hämtat impulsen till tavlan just från en roman.
Man har fäst min uppmärksamhet på likheten mellan situationen i
Felicias gemak och en, eller rättare sagt, tvenne scener i Dorothea
Schlegels Florentine Romanens huvudperson, Florentin, berättar
om ett kärleksäventyr, han en gång haft i Yenedig. Vid ett tillfälle
befann han sig utanför ett okänt hus med en balkong, vars dörrar
stå öppna till ett upplyst rum. Inifrån rummet hörs sång av en
kvinnoröst till ackompanjemang av gitarr. Han blickar in i en
präktig salong, där en vacker broderad matta utsökt framhävdes av
de guldsirade väggarna och en kristallkrona spred en förtrollande
belysning. Sjungande och spelande gick en vacker ung dam
omkring på mattan, och hennes gestalt mångfaldigades av några stora
speglar på väggen mitt emot. Hon drog på en klocksträng, en
betjänt inträdde med förfriskningar: »sie setzte sich nun auf den Sopha
dicht am offnen Balkon und verzehrte einige Orangen, die sie er st
1 L. ö I, s. 84, 85.
2 Det är fil. lic. Nils Afzelius som vänskapsfullt för mig påpekat detta ställe.
Florentin liar tydligen varit en av Atterboms älsklingsböcker. Redan i
Phospho-rosprologen tillät han sig, som jag annorstädes uppvisat, ett litet lån från ett av
de i boken inlagda poemen, han kallar den i sin recension av Euphrosynes dikter
(1823) för en klassisk roman, och år 1825, då hans fästmö är syssselsatt med att
läsa den, vittnar ett yttrande i brev till henne om hans höga uppskattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
