Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 149
sökas i ett par jämförelser och i Zefirs roll av välluktbringande
vind, upptog han dock endast det sista.
Däremot skulle man kunna ifrågasätta, om icke ett orientaliskt
inslag’ döljer sig1 på ett annat ställe i Zephyrs kväde, huru
personligt atterboinskt versen än är stämd. I folkboken talar Zephyr om
sin lek med prinsessans nymfer och tillfogar: »Några åter igen
dansade och sjöngo». Atterbom dröjde icke att tillgodogöra sig
och vidare utveckla denna vink men gjorde fåglar och blommor, ja
stjärnor och måne till de agerande:
Se’n en dans begyntes: jag anförde den;
Fullt i trädens toppar var af spelemän.
Näktergalen kom med hela sitt capeli,
Och hans gunstling, trasten, var just utmärkt snäll.
De, som icke söngo, slogo castagnett
Med de nätta vingar, på ett hurtigt sätt.
Gräsens alla vättar, i sin blomsterprakt,
Nickade med bifall åt musikens takt.
Äfven stjerneblomstren, på sin blåa äng,
Kommo fram, se’n solen gått i purpursäng.
Liljan neg helt djupt för sin förnäma slägt,
Månan log, och sade: »Flicka, det var täckt!»
Det förefaller som om Atterbom här närmast fullföljde
traditionen från Blommorna med lekfull naturmyt i näpen sagostil,
och kanske" rymma dessa strofer ingenting annat —• man kan
till-lägga, att den av skalden flerstädes omhuldade bilden av stjärnorna
såsom himmelens blommor stammar från Calderon. Men just en
dylik muntert uppsluppen naturbesjälning, som lånar växter och
fåglar mänskliga drag och egenskaper, är ytterst vanlig i orientalisk
dikt och lever ej minst, frossande i djärvt uttrycksfulla och bisarra
jämförelser, i den persiska poesiens vårskildringar. Man frågar sig
onekligen, om icke i Atterboms verser österlandets yra och heta
bildspråk stämt möte med den tieck’ska romantikens tamare
fantastik, när man i Hammers Redekünste stöter på följande rader ur en
ghasel av Dschelaleddin Eumi:
Ölme Ostwind ist die Luft todt, mach’ den Ostwind wieder neu.
Die Cypress und Lilie streckt nun voll von Freyheit aus die Zunge.
Hyacinth mit Tulpen kos’t nun, Treue mach’ du wieder neu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
