Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Carl Santesson
Och ur den vida ängdens blomsterhaf
Som ingen vindflägt mer i vällning bringar,
Uppspritta naphta-flammor, tusentals,
Att irra öfver fälten, öfver vattnen,
Tills dammarna likt lavaströmmar giöda.1
Det är Franks »die schönste, Nachts fernleuchtende Cæsalpina
in Gedrosien» i hans uppräkning av genom färg och doft märkliga
persiska växter,2 det är hans referat av den tyske 1600-talsresanden
Kämpfers iakttagelse av på vatten flytande nafta, som fascinerat
Atterbom och gå igen i Lucindas ord.3 Men huru vackert faller
icke denna exotiska belysning i kvällslandskapet och med vilken
säkert beräknande poetisk instinkt är den icke anbringad just här
i dikten. Med sina medel antyder den verkningsfullt samma
grundstämning av något ovanligt, något Överhängande, som genomgår
hela natursymboliken. Denna egendomliga eklärering stämmer i
all sin skönhet icke glatt, den är sällsam, på gränsen till det
beklämmande, dess skimmer är fosforns och den lyser som en
emanation från en underjordisk eldhärd. Skalden understryker, att
ingen vindflägt rör sig: naturen håller andan i stum förbidan, och
luften tyckes mättad med elektricitet som före ett åskväder.
Helt visst vände sig Atterbom till Franks Persien und Chili ej
blott för att där uppsöka det exotiskt ovanliga i blommor, mineral
och ljusfenomen. Bokens spekulativa grandidé och allmänna
geografiska läggning fängslade honom säkert ej mindre.4 Hans
humanistiska intressen voro tillräckligt vittfamnande för att omsluta
geografien även som vetenskap utan det pittoreskas omedelbara drag-
1 L. ö II, s. 180, 181.
2 A. a, s. 41.
8 Frank skriver: »Wie hier, so sak Kämpfer im Distrikt Kuduun der
Provinz Kerman sehwarzes Naphta auf einen Bach schwinimen, so in der Schirwaner
Provinz dasselbe in Menge auf einem Fluss, der in den Kur fällt». A. a. s. 25.
I den »Recensionsblomma», Atterbom i Poetisk kalender 1821 ägnar Franzén,
använder han bilden av »persiska blomman», som »lyser i vårliga natten, vänligt,
af egen glans», och en not ger följande hänvisning: »Cäsalpina; blommar mest i
Gedrosien. Se Othmar Franks Persien und Chili.» Då Palmblad i sin uppsats om
Persiens fornhävder säger, att i Iran »jordlifvets förgäfves dämpade längtan
uppslår i klara lågor mot det högre ljuset», så äro hans ord likaledes säkert ett eko
från Persien und Chili, där Frank sammanställer naftaelden i naturen med
persernas ljusreligion och talar om en »Sehnsuchtsnamme aus dem Schoose der Erde >>.
Se Hermes, haft. 1, s. 116 och Persien und Chili, s. 28. I sagospelet låter
Atterbom i en dekorationsan visning en »elementarisk eldslåga» fladdra på Amors altare;
kanske har någon motsvarande föreställning föresvävat honom. Se L. ö I, s. 223.
4 Man jämföre Iduna-recensionen, där Franks idéer tyckas gå igen. Se
Litterär a karakteristiker I, s. 211, 212.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
