Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Carl Santesson
rätter — »det långa matsladdret», såsom Hammarsköld syrligt och
ganska riktigt säger om deras samtal. Här bjuder gumman sin
gäst på brödfrukt, frisk sallat, prydd med »indisk krassa» och
»doftande af pomeransens blommor», föreslår cocosmjölk till soppa och
frågar vidare, om han någonsin smakat »javanska svalbon», varvid
Astolf svarar:
Jag läst derom i resbeskrifningar.1
Det är en av de många naiva repliker i sagospelet, där
Atterbom, utan att efterfråga illusionen, omedelbart talar i egen person.
Den klarlägger, på vilken väg skalden här kunnat insamla sina
rariteter från tropikerna och åskådliggör också typiskt
reseskildringarnas betydelse såsom fyndorter för exotica.2
Ändå mera litterärt och färgat av romantisk humor är
Atterboms grepp att låta Östan uppträda i rollen av reseskildrare. Ve
honom, om han hemkommer till sin mamma utan resebeskrivning,
och så finna vi honom i månskenet vid foten av en kulle i Felicias
park i färd med att anförtro ett palmblad en ingående skildring
av prinsessans sovgemak.3 Det blir en lång monolog, avbruten av
uppehåll, varunder han besinnar sig, huru han bäst bör välja ord
och uttryck. Just detta sätt att framföra en berättelse har
Atterbom övertagit från ett av de sista uppträdena i sitt eget prosautkast
till Fågel blå. Holofernes, som nyss sett Forella förvandlas till en
sugga och nu tror sig vara i helvetet, men »icke såsom menniska
utan blott såsom resebeskrifvare», besluter sig för att uppteckna
vad som passerat och framtager ur fickan sin »plånbok». »Nu»,
fortfar utkastet, »sätter han sig på en sten vid ett gathörn och
begynner att ifrigt skrifva, hvarunder han gör så många muntliga
anmärkningar, mellan korta pauser, öfver hvad han sett, att
skådespelet af Forellas förvandling derigenom blir för läsaren fullkomligt
åskådligt.»4 Den talangfulla vinden på lycksalighetsön annoterar
alldeles likartat högt för dem som lyssna, och liksom Atterbom
sedan låter Holofernes »med sjelfförnöjelse» läsa upp början av sitt
1 L. ö I, s. 49.
2 Att här efterfråga Atterboms eventuella källor torde icke löna sig. Man
kan dock tillägga, att javanska svalbon förekomma i Thunbergs »Resa». Se här
Bd 4, s. 164. Upsala 1793.
3 L. ö I, s. 284 ff.
4 Fågel blå, s. 297, 298.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
