Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Grape: Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Anders Grape
På de senare tidsrörelserna under 1790-talet ha vi emellertid
här icke möjlighet att närmare ingå — de må stå i samband med
konventsrörelsen eller ej.
Intresset för politik, filosofi och allmänna frågor var nog
fortfarande icke mindre livligt och allmänt, men det fick efter
konventsförbudet söka sig utlopp under andra former, i trängre
sammanslutningar — en av dessa blev ju den berömda krets, som samlades
kring Benjamin Höijer och G. A. Silverstolpe, den s. k. Juntan,
vilken ju såtillvida erhöll en rent av historisk betydelse, som den
inneslöt flera av de män, vilka en gång senare kraftigast
medverkade till en omdaning av det svenska statsskicket och samhällslivet.
Men Juntan var närmast en umgängeskrets, icke en förening,
än mindre en kårsammanslutning som konventen. Ty vad som åt
denna rörelse förlänar ett särskilt intresse är icke minst det faktum,
att den synes utgöra måhända det första mera tydliga utslaget av
en kårkänsla bland studenterna i Uppsala och måste anses
symtomatiskt varsla om behovet av en sammanslutning oberoende av de
skrankor, som skapades av nationsindelningen. Det har redan i
det föregående påpekats, att det första av de tal, som trycktes,
riktar sig just mot en nationalism av alltför partikularistisk
läggning. Det kan tilläggas, att det sker på ett både eftertryckligt och
vältaligt sätt. Ty med styrka betonar talaren vikten av att »utrota
de oenighets-frö, som utsådde i ungdomen, framalstra den
bitterhet, afund, misstroende som förbittra det enskilta lefvernet», och
manar de unge att hata fördomar, helst »om det bland dem gafs
en, som föddes innom Ert egit sköte, som där hemligen underhölls
och hvars olyckliga verkningar från Edra år utbredde sig öfver hela
det mänskliga lifvet». I jämbredd med adlig bördsstolthet,
militäriskt »Donquichotteri» och akademisk självkärlek och
lärdomshögfärd, som alla få sina skarpa slängar, ställer han denna provinsiella
partikularism, som icke har något gemensamt med
fosterlandskärleken, utan tvärtom »är en otacksamhet mot det Fädernesland, som
vi alle erkänna; ja mot den mensklighet hvilken vi alle tillhöra».
»Om», säger talaren, »sedan hela Verldsdelar blifvit höljde med
blod och fasa, Naturen eller Philosophien omsider hunnit lära oss, at
lig föreställning at ej gå ut på Källaren den afton, aldenstund det kunde göra dem
mindre wäl kände ehuru oskyldig deras afsickt kunde wara, emedan några
wan-artige hade låtit upspika på Academiæ dörren en anmodan at samlas allmäneligen
för at begrafva tryckfriheten till hwilket de togo sig anledning af den Kongl,
forård.: som wid sama tid å Prädikstolarne uplästes». (Jfr Edelstam, Natio
Cal-mariensis UpsaliensiSj Upps. 1913, s. 101.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
