Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar W. Lundberg: En dikt av J. O. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Miscellanea
Omkring 1780 flyttade Johan Olofs föräldrar till »Lieutenants och
Fendricks-Bostället» Holm beläget circa två och en halv mil utanför
Falun. Johan Olof var äldst i en alltjämt växande syskonskara. Inalles
hade makarne nio barn. Dock dogo fyra vid späd ålder. Särskilt var
1796 ett sorgens år. Då dogo tvenne gossar och en flicka under
loppet av två månader. Enligt dödboken voro sjukdomarna koppor
och scharlakansfeber. Den näst älste brodern, Carl Widich, föddes den
26 dec. 1781. Mellan honom och Johan Olof rådde ett mycket gott
förhållande, som kom att vara hela livet igenom. Som små kunde de
nog ryka ihop och slåss och luggas så hårtesterna röko, men Carl
Widich, ehuru yngre till åren synes dock haft övertaget. Senare
skämtar Wallin med, att han som var ämnad till präst, fick tonsuren
av sin broder. Men hur hårt de än luggades, kan man vara säker på
att efteråt voro de goda vänner och gällde det att hjälpa varandra,
nekade ingen.
Den som kom att uppta familjetraditionen som militär blev inte
Johan Olof, som först var ämnat, utan Carl Widich. Den 29 april
1791 insattes minderårige volontär en Carl Widich Wallin vid Kungl.
Dalregementet och tilldelades enligt mönsterrullan soldatnamnet »Bäfwer».
Fadern var samtidigt fältväbel vid samma regemente. Aret därpå
utnämndes Carl Widich till furir och 1799 till förare och rustmästare;
1801 avancerar han till sergeant. Att de bägge brödernas vänskap
höll i sig och att Johan Olof gjorde allt för att hjälpa sin broder, när
han kunde, framgår av ett brev från honom till hans synnerligen
gode vän Johan Henric Gahn.1 Brevet är daterat Örebro och Boo
d. 16 sept. 1804.2 Vid denna tid är Wallin filosofie magister och
har redan väckt en viss uppmärksamhet med några omskrivningar av
Horatius på svensk vers, vilka prisbelönts av Svenska Akademien. Han
vistas nu mellan åren 1804—06 som informator på Boo i Nerike hos
landshövdingen Frih. Carl Diederich Hamilton för dennes son,
sedermera Generalpostdirektören Hugo Adolf Hamilton. Jag anför följande
ur brevet:
»På mitt nya Boställe tar jag att finna mig alt bättre, och bättre, ehuru det
kan vara något grannt och förnämnt: men det skadar ej Tunakarln. Stället är
agreabelt och isynnerhet är min Patron en alltför hygglig och tänkande Herre. Hvad
som ökar min välmögenhet mycket är ett skönt Bibliotek, hvarvid jag fått fullmakt
att vara Bibliotekarius. Det består mäst af böcker i belles lettres och Historien,
inga egentligen scientifika — och det får jag vidkänna nu, då jag måste gripa
mig till att skrifva en Disputation,8 som jag bör ha färdig till November, då jag
ämnar mig till Upsala. Ännu går jag bara och grufvar mig. Sätter upp rubriker,
och stryker ut. Får se hur länge jag måste sucka förgäfves. O! Helga Ande
kom! (Phoebus välförståendes). — Nu en sak af mycken vigt! i hvilken Du skall
1 Assessor J. H. Gahns son, gemenligen kallad Svafvel-Henric.
2 Handskrift i ÜÜB, G. 321 b.
8 År 1804 sökte Wallin med en disputation »De Quinto Horatio Flacco
Ly-rico», förgäves att bli docent i estetik vid Upsala Universitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
