Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar W. Lundberg: En dikt av J. O. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miscellanea 257
göra hvad Du kan, både för vänskapen och äran. Vid Dalregementet skall vara
en Fenrikssyssla ledig, som Bror min söker ibland andra, så mycket mer som hon
är utan akkord. Du ser att detta vore bra nog för en fattig gosse, som vill arta
sig, och är klippt och skuren till Militär — och kanske om detta tillfälle ej har
framgång, får han gå Underofficer evinnerligen. Kan Du göra någonting härvid,
så är jag övertygad att Du vill. Försök då, äfven Du, att framställa saken för
Din Farbror Öfversten. Jag tror att Du kan ha inflytande, och Du gör en god
gärning. Lyckas det skall den nya Fenrikens fana salutera Dig i evig tid. Och
nu vet Jag Du gör hvad Du förmår men det Du gör så gör snart! Jag behöfver
ej nyttja flera bevekelsegrunder.»
På utsidan av detta brev har Wallin skrivit: »Angelägit» — en
påskrift som inget av alla de andra breven i denna samling har. Hur
det sedermera gick med brodern Carl Widichs befordran framgår
tydligt av nästa brev.1 Det är skrivet cirka en månad senare d. 21
Oktober 1804.
»Bäste vän!
För ditt hederliga bemödande för Brormin, är jag Dig innerligen förbunden,
och får så väl för detta som för Dina bägge bref tacka oändligt. På ditt ord satte
jag mig ner och smidde ut en Epitre poetique till Öfversten Farbrodern ehuru
jag väl fann att det ej kunde göra mycket till saken: men det kunde åtminstone
ej just göra ondt, ifall den blifvit någorlunda dräglig. Men just då jag nyss
skrifvit brefvet färdigt som skulle afgå till Herr Öfversten, kom min Patron
Öf-verstekammarjunk. Hamilton ner till mig, och, sedan vi sprakat i hvarjehanda,
kom jag att nämna mitt förehafvande för Brormins skull. Då yttrade han, att
Öfverste Gahn2 nu mera ej vore Chef för Dalregementet, och kunde således ej få
direkte förhjelpa Calle till sysslan men han ville skrifva till den nya Öfversten
som vore hans gode vän, och rekommendera saken på det varmaste och bad mig
därjämte afstå med mitt bref till Öfverste Gahn. Det gjorde jag då, och skickade
det i stället oförsegladt till mina föräldrar för att roa dem dermed. De må göra
af det hvad de behaga. Till Dig skickar jag äfven Conceptet dertill. Kanske
torde ock den burleska stilen som råder deri förefallit Öfversten något impertinent:
således var det kanske bäst att det ej skickades. — Här har Du äfven, några andra
stycken och ibland dem det begärda. Jag lämnar ej gärna ut mina halfgangna
hjernfoster: men Dig är jag skyldig uppoffring. Till Bror min skrifver jag äfven
med denna Post, för att ge honom kristliga förmaningar. I medlet af nästa
månad, tänker jag vara i Upsala, för att specimenera de Q. Horatii Flacco, Lyrico:
men ännu har jag ej mitt opus halffärdigt.
Din tillgifnaste
W—n.
1 Handskrift i Uppsala Univ. Bibl.
2 Karl Pontus Gahn (senare adlad of Colquhoun) utnämndes 1813 till chef
för Dalregementet.
17—23445. Samlaren 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
