Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Henry Olsson
Gustaf och Carl Hazelius,1 Henrik Öfverberg, senare överhovpredikant7
bröderna C. Th. och G. F. Ekenstam samt Carl Er. Sjögreen, av
vilka de tvenne senare på äldre dagar blevo bergmästare, under det
den förre brodern Ekenstam var sjöofficer. Utom de nu uppräknade,
vilka som »invigda» medlemmar samtliga ha tecknat sina namn
under samfundets »lag», synas även andra ha kunnat övervara
diskussionerna, i egenskap av »åhörare». Bland dylika deltagare
nämnas i breven gymnasten Lars Gabriel Branting, slutligen
professor, Otto Sebastian von Unge, den misantropiske skalden, Gustaf
Tham, senare bergmästare liksom några andra medlemmar av
kretsen, samt en kanslist Wilhelm Klintberg. Det är kanske också
mera en tillfällighet, att inte dessa immatrikulerats liksom de övriga,
Betydelsefullt för den riktiga uppfattningen av MannaSamfund
är dess förhållande till tvenne andra sällskap i Stockholm,
Man-hemsförbundet och det swedenborgska Pro fide et caritate. Det
förra hade stiftats på hösten 1815 av C. F. Dahlgren och A. J.
Cnattingius — vilken senare ju också var konstituerande medlem
av MannaSamfund — ursprungligen såsom ett föreningsband mellan
lärarna och de mera försigkomna eleverna i Arvid August Afzelii
enskilda läroverk. Almquist inträdde dar i början av år 1816, blev
omedelbart ordförande och utarbetade sitt bekanta förslag till en
reformering av sällskapet i religiös anda. Denna omorganisation
förkastades emellertid av »de äldres förbund», bl. a. av det skälet,
att den befarades komma i strid med konventikelplakatet.2
Förbundet, som genom en yttre sanktion av den 20 mars 18173 trädde
ut över skolans krets och vände sig till en större publik, fick i
stället den allmännare syftningen att verka för en sedlig utveckling
av medlemmarna i nordisk anda. Det motsvarade mycket litet
Almquists plan, och han fortsatte kampen för sina meningar. Ännu i
april 1818 ivrar han för lärjungarnas studium av den heliga skrift och
deras religiösa uppfostran, och så sent som den 5 febr. 1820 klagar han
över att förbundets idé blivit så litet utvecklad. Emellertid vinnes mot
slutet av år 1819 inträde i förbundet av J. A. Hazelius och Wærn, med
vilkas hjälp Almquist där börjar värva rekryter för MannaSamfund och
tillika inom det större förbundet bildar vad Fredlund kallar för en egen
1 Carl Hazelius uppsäger mästaren tro och lydnad i brev av den 7 maj 1828
(K. B.), sedan en sista ansträngning av Almquist att hålla honom kvar vid sin
person och sitt evangelium i den gamla kretsen hade misslyckats.
2 Om Manhemsförbundet se Feedlund, C. F. Dahlgren, s. 92 ff.
3 Handlingar till upplysning i Manhems förbundets historia, s. 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
