Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•90 Henry Olsson
denna nya övertygelse följa hans kyligt avvisande hållning till
»Constitutions-Grälet i Europa», som »börjar på att väcka nöje»
hos honom, samt hans kritiska uppgörelse med dem som inte vilja
låta dö vad som måste dö. Man behöver inte vara i tvivelsmål
om adressen av denna polemik. Det är den nya liberalismen, vilken
denna tid i olika länder träder i harnesk mot den reaktionära
utvecklingen efter 1815, som här betraktas sub specie æternitatis och
vars huvudsträvan från denna synpunkt befinnes vara mindervärdig.
I den stora principstriden mellan romantisk och liberal
statsåskådning är Almquist-kretsens position given, i det romantiska
lägret. Den egenart, som man onekligen i flera avseenden måste
tillerkänna deras statsidéer, ligger icke så mycket i själva den
antagna principen för staten som i de slutsatser, vilka dras därur,
och i de krav på en radikal realisering därav, vilka uppställas. Det
kan således ej sägas vara utan inre konsekvens, som Almquist i
diskussionen med Lagerhjelm får kläda skott för »uppsaliensarnes»
statsuppfattning och som han av samtiden räknas till »historiska skolan».
Sannolikt hade Lagerhjelm haft i minnet de o världsliga
samhälls-idéer, som Almquist hade proklamerat i Manhemsförslaget och i
Hermes-uppsatsen om det nya stridssättet, och vad angår det av
Lagerhjelm angripna sakrament-uttalandet, kan det anses minst lika
karakteristiskt för Almquist-kretsen sotn för uppsaliensarna. Det
var ur Palmblads penna detta förkättrade uttryck hade flutit, i en
uppsatsserie »Öfwersigt af Sweriges nuwarande Dagblads-Literatur»
i Swensk Literatur-Tidning 1821 (n:o 46—51), där den romantiska
statsteorien med klarhet och skärpa hade formulerats gent emot
den liberala och det bl. a. hade yttrats: »De Liberale antaga såsom
ett afgjordt axiom, att Samhället är ett contrakt emellan den
Styrande och de Styrde. Ett contrakt är Samhälls-inrättningen, också
efter wår tanka; men det är något wida mer, det är en religiös
akt, ett sakrament. Ty hwarpå skall ett Samhälle stödja sig, om
ej på denna basis?» (a. st. sp. 733). Uttalandet har sin
litteraturhistoriska märklighet. Det är nämligen enligt Atterboms påstående
i Swea 1826 (andra häftet s. 181 n.) det enda ställe, där fosforisterna
kallat staten ett sakrament, och det togs å andra sidan av
mot-ståndarne oupphörligt till intäkt för beskyllningen, att romantikerna,
som Lagerhjelm säger, »ville införa en Theokratie, och lägga Staten
under påfvedömet».
Romantikens statsteori hade uppstått i medveten opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
