Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Fröding eller Levertin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 Olle Holmberg
äfven den beprisade gymnastiksporten, måste man ledas till icke mindre
egendomliga tankar.
När man ser dessa utmagrade nerflösa gymnaster med abnormt
utvecklade muskler, dessa ledlösa undantagsexistenser, som tillbringa
större delen af sitt lif med att hjula i luften, gå på händerna och
»vränga katt», kan man icke undertrycka en känsla af sorg öfver
mensklighetens förnedring. Menniskans uppgift är att gå som folk på
sina egna ben, tigerns att göra luftsprång, gorillans att gå på händerna
och kattens att »vränga katt». Gymnasterna genomgå den Darwinska
utvecklingen baklänges, när de försöka återlifva de djuriska
färdigheterna, och detta är omenskligt och ovetenskapligt.
Och när man i dessa dagar hör talas om, huru de fara verlden
omkring att visa sig för pengar eller anställa språngtäflingar för pris,
föres tanken ovilkorligen på cirkus och kapplöpningar. Man »tränar
sig», man gör sig svankryggig, man öfvar sig att sparka framlänges
och baklänges alldeles som ett engelskt fullblodssto och är man
ovanligt lifvad för sin sak, stoppar man brinnande fnöske i öronen för att
kunna slå riktigt förvånande volter eller göra rigtigt rasande krumpsprång.
Kapplöpningar hafva längesedan af förståndigt folk börjat
betraktas som djurplågeri. Den i detta liksom i andra afseenden tungt
vägande hästmenniskan Sigurd har på sitt vanliga rättframma och
uttrycksfulla språk gifvit tillkänna sin tanke om det rättmätiga i detta
namn. Men hvilket annat namn skall man använda om menniskor
som pina sig sjelfva och andra efter de mest raffinerade metoder, en
mensklig intelligens tänkt ut? I min tanke kan gymnastiken kortast
definieras sålunda: djurplågeriet satt i system.
Mången torde tycka att min uppfattning är alltför pessimistisk,
men jag har vunnit den icke blott genom djupgående studier, utan
äfven genom bitter personlig erfarenhet.
Jag kom till Warberg för att återvinna min helsa och vände mig för
den skull till en af läkarne på platsen. Sedan han utfrågat mina
hemligheter med den närgångenhet, som är alla läkare egen, började han
betrakta mig med lifligt intresse. Jag tyckte nog det var bra att han
var intresserad, men det var något i hans blick som syntes mig
besynnerligt och som oroade mig. Emellertid utspann sig följande samtal:
»Ni är nervös eller hur?» Hans min var ännu djupt allvarlig.
»Ja, herr d:r, ett positiv kan göra mig förtviflad och jag blir
tokig, om jag hör en dörr smälla!»
»Ömtålig för slag och stötar, hva?»
»Ja herr d:r!» Hans anlete ljusnade.
»Gör det ondt, om någon bultar er hårdt i ryggen?»
»Ja, det är just inte något nöje!»
»Skulle det genera er mycket, om man knepe er i magen, liksom
man ville taga ut tarmarne?»
»Ja det vore mycket otrefligt!» stammade jag, som började känna
mig kuslig till mods. Doktorn gnuggade händerna och såg glad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
