Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Nils Afzelius
ut tio år efter dess författande, hade Sternes namn på allvar hunnit
bli känt och värderat i Sverige. Hos så gott som alla senare resor
av den art varom här är fråga spelar inflytandet från Sentimental
journey direkt eller indirekt in. Det engelska »sentimental» blev
på svenska »känslosam» och »känslofull» — den fadda bitonen i det
hemmagjorda ordet karakteriserar tydligt nog- det mesta av den
litteratur som stod under Sterne’s omedelbara inflytande. Mot
bakgrunden av all denna känslosamhet verkar Min son på galej an
dubbelt välgörande. Ingen av de resor som skola nämnas i det följande
kan kallas någ*ot mästerverk, men den inhemska tradition, som
upprätthålles genom dem är icke helt att förakta.
Det första av dessa verk är Johan Fischerströms Utkast til
beskrifning om Mälaren (1785), som inleds med en »Dagbok öfver
en liten resa» (s. 1—64), skriven 1782 — året efter Min son på
ga-lejan’s utgivande. Fischerström talar genast i början om, att vad
han skrifvit »är påliteligt, äfven som sättet är nytt» — att sättet
icke är hans eget, underlåter han nämna. Detta nya röjer sig till
att börja med i stilen, som rör sig med vardagligt samtalsspråk och
korta satser: »Vädret blef aldeles lugnt. Seglen slaknade. Rodret
behöfde ingen styrsel. Den smala Hessinge-fjärden, en half mil
lång, stod blank som en spegel. Ingen manöver gjordes, utom
med pumpen» (s. 18). Vidare däri att resehändelserna, åtminstone
i början, spela en viss roll vid sidan av de topografiska
beskrivningarna. Ett missöde vid startskottets avlossande, den första
förvirringen vid olyckshändelsen och de krutsveddas behandling med
sirap (s. 9—11) berättas på ett sätt som starkt erinrar om
Wallenberg1. »Jag ser ännu tydeligen dessa skrämda figurer med gapande
munnar, stirrande ögon, och ansigten fläcktals öfversmetade med
den brunaste sirop, som i sega bukter sökte sig väg åt mungiporne!
Detta, jämte de omkringvarandes beställsamhet och förvirring,
utgjorde en tafla, värdig för en Hogard at måla». Till yttermera
visso slutas denna beskrivning med utropet »Hvad skulle min Son
på den galej an». Men scenen står i det hela taget ensam, och de
betraktelser över lantlivets stillhet och oskuld vilka ibland avbryta
de geografiska och naturhistoriska uppgifterna äro i själva verket
mera betecknande för boken: författaren till den ekonomiska
diktion-nären var ju som bekant rousseauansk natursvärmare och föremål
för fru Nordenflychts sista stora passion.
Ehrnfred Gravallius’ Eesa ifrån Gräddö till Ratan etc. (1809)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
