Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mill son på galejan och den komiska resebeskrivningen 231
är en relation av krigshändelserna i Västerbotten, åtföljd av en
krigsrapport och av situationskartor. Man skulle icke vänta att i
denna sakliga redogörelse för ett sådant ämne finna en
Wallenbergimitation. Den besynnerliga form som författaren valt för sin
framställning är »bref till ett fruntimmer» på omväxlande prosa och
vers. Den kåserande framställningen av livet ombord i »vår
Ee-publik» (s. 18; jfr M. S. G., »vår flytande Republique») är en
efterbildning av kapitlet »För främlingar, som önska bese Finland» (II: 2).
På samma sätt skämtas här med sjöspråkets uttryck, »glas», »gast»,
»dagg» o. s. v., och med sjösjukans härjningar. Viktigast är
emellertid vers-prosa-formen, om vilken följande stycke kan ge en
föreställning :
Att stå utan att holla sig fast, var omöjligt, stolar och bord föllo
öfver hvarandra, skeppet knakade i alla fogningar likasom det velat
brista midt i tu, vågorna slogo upp på däck, och vädret tjöt i hvarje
tågstump under tusende särskildta toner.
I tvärbrant hvälfning skeppet vräkes,
för sus och brak man intet hör;
den ena jämrar sig och — — —
en annan brister ut: »Jag dör!»
Den tredje bredbent går och skryter
att han i alla fall skall stå,
men svallningen hans tal afbryter
och Gynnarn ligger i en vrå. — — — (s. 43).
Intressantare är det att kunna belägga en inhemsk succession
ifråga om Adolf Törneros’ resebrev. Det kan förefalla djärvt att
se Törneros’ epistolära författarskap ur denna synpunkt. Men
reseskildringens form ha alla de långa breven från 1823 till 1833 och
det är lätt att visa, hur dessa ansluta sig till en bestämd genre,
den komiska resan, och hur de två första verkligt genomförda
reseskildringarna ha ett mycket nära samband med denna. Båda äro
små reseromaner; den senare, sommarresan 1825, skildrad i brev till
Nicander, de Frese, Falkenberg och P. W. Afzelius (?), har också
nedskrivits i form av »Sommarodyssé. Bref till C. A. Nicander]»,
indelad i »Courser» och kapitel och med inlagda verser o. s. v. —
en avfattning som sannolikt är den äldsta. Medan denna avfattning
ställvis parafraserar, ställvis direkt översätter stycken ur Sterne’s
Tristram Shandy, så visar brevet till Melker Falkenberg från 16
juni till 4 augusti 1824 (Bergströms uppl., s. 25—51) tydliga an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
