Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Nils Afzelius
klanger från två andra humoristiska resenärer. Den ene av dem är
Moritz August von Thümmel, vars Reise in die mittäglichen Provin
zen von Frankreich har nämnts i det föregående, den andre är
Wallenberg. Det är visserligen icke mycket som påminner om Min son
på galej an men dock tillräckligt för att visa sammanhanget. Brevet
handlar om en resa till Sjösa, och det är att märka, att resan till
stor del gick sjöledes, från Eiddarholmskajen till Nyköping. Här
erbjöd sig alltså en liten anknytning. En viss frihet i tonen, eljes
främmande för Törneros, får nog skyllas på Wallenberg (den lilla
vitsen: »åtskilliga jungfru-domar, fyra magister-lärdomar» (s. 47),
som utgivaren stympat och gjort meningslös). »Cölns 11 000
jungfrur» (s. 48) äro välkända för var och en som läst det roliga
kapitlet »som börjas med 11000 jungfrur och slutas med slags-mål».
Och de båda sista verserna mot slutet ge ett svagt eko från det
ej mindre kända kapitlet om vomering. Man skulle dessutom vilja
sammanställa den parodiska beskrivningen av sjö- och stapelstaden
Nyköping (s. 48) med Sanfärdig resebeskrifning^ inledande not om
Kungsbacka, om icke den omständigheten lade hinder i vägen, att
stycket om Kungsbacka saknas i de tidigare upplagorna. Avgörande
är slutligen den för ett brev ovanligt genomarbetade och slutna
formen med företal och inströdda verser, vilket senare annars ej
förekommer hos Törneros.
Ännu en av romantikerna, Carl Fredrik Dahlgren, har försökt
sig i genren med sina starkt Jean-Pauliserande »Fragmenter ur min
resejournal» (först i Kometen, 1827) och »Fragment ur min journal
vid en resa till Finland» (först i Saml. ungdomsskr. 1828). Båda
äro lika obetydliga som onjutbara, och man behöver ej beklaga att
de måste bära namnet fragment. Jag har nämnt dem, därför att
de jämte Törneros’ brev utgöra länkar mellan vår första komiska
reseskildring och de sista av detta slag, Sehlstedts gemytligt
anspråkslösa kåserier. — Sommaren 1840, samma år som Törneros’ posthuma
brev utgåvos, företog Palmser den lilla fotvandring utmed Kanalen
som han samtidigt skildrade i brev till Wilhelm von Braun.
Breven, som i sin helhet trycktes 1848, ha skrivits med all den
kvickhet och älskvärdhet som Palmær var mäktig, och det lilla verket
hör otvivelaktigt till det mest underhållande i sitt slag. Emellertid
har En liten lustresa ingenting att göra med Min son på galej an,
oaktat Palmær hörde till dess varmaste beundrare. Förutsättningarna
äro andra: Sterne och Heines Reisebilder, och som man har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
