- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
26

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 Sven Cederblad

Eller ock höre man följande skildring med dess tunga prakt,
i vilken stjärnorna få liksom ett starkare sken och himlen en
djupare färg.

I Verldsfurstens Harem
Är Anima fången.
På grönskande mattor
Hon suckande skrider
Och kronljusen sänka
Från mörkblåa taket
Sitt darrande skimmer

(II: 277).

De Quincey omtalar (a. a., s. 395), att opiet i mörkrets sköte
av hjärnans fantastiska inbillningar bygger städer och tempel, som
överglänsa Fidias’ och Praxiteles’ konst, Babylons och Hekatompylos’
prakt.

Till opieruset höra också skräckdrömmar av en hemskhet, som
Coleridge och De Quincey icke tro sig om att kunna skildra
med ord. »Likkistor blott i mina drömmar skymta», säger
Stagnelius (I: 142), och det är väl troligt, att ångestnevrosen hos den,
som diktat skräckdramerna, förvärrats av opiebruket.

Emellertid är det ej lätt att dra gränsen mellan opiedröm och
vanlig fantasi. Om man härvid tänker på den dikt, som gav det
mest adekvata uttrycket åt De Quinceys arkitektoniska fantasier,
så ger den ett litet memento. Diktens »store moderne skald» är
nämligen icke drömmaren och opieälskaren Coleridge, såsom jag
först gissade, utan Wordsworth! Alltså har en diktare, som mig
veterligt icke haft något med opium att skaffa, kunnat skapa
fantasier, som nästan fullt täcka en opiedrömmares syner.

Det är därför kanske säkrast att icke genom ytterligare
analys söka pressa fram och alltför bestämt precisera de drag, som i
Stagnelii diktning röja opiebruket. Det är med avsikt, som jag
till stor del valt samma exempel som Böök i Stridsmän och sångare.
Det är sagt tillräckligt, om man betonar, att opiebedövningen
fängslat Stagnelius i den fantastiska exotismens romantik, liksom
den i sin tur är ett utslag av det romantiska behovet hos en
diktare och drömmare, som fann verkligheten tarvlig, fattig, hård.

Om Stagnelii erotiska liv har nog Johan Wimmerstedt
träffat sanningen, då han säger (Nord. Tidskr. 1894, s. 342):

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free