Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Sven Cederblad
Men sedan har han ej kunnat bli något. I Österåkers förhörsbok
1781—1797 står han upptagen som boende i prästgården utan yrke
eller titel. Församlingens dödbok för febr. 1805 upptar »Hr»1 Nils
Gustaf Bergstedt som död av lungsot. Man kan våga en förmodan,
att han varit mindre vetande. — Också sonen Carl Wilhelm, som
efter en »i sanning ganska omväxlande färd genom hela stiftet på
konsistorii skjutskärra» omsider efter 22 år som obefordrad blev
kyrkoherde i Gåsinge, har tydligen haft sina egenheter (Hagström,
a. a., III, s. 56).
Trots materialets knapphändighet och obestämdhet, kan man
konstatera vissa anlag för själssjukdom i Stagnelii familj och släkt.
Till en mera bestämd uppfattning av det patologiska i
Stagnelii själsliv har jag kommit huvudsakligen genom studiet av Bror
Gadelius’ stora verk Det mänskliga själslivet (Sthm 1921—1924).
Gadelius urskiljer liksom en del andra psykiatrici tre
huvudarter av sinnessjukdom: den mano-depressiva, den paranoida
(egocent-riska) och den schizofrena. Man måste dock, som Gadelius gång
på gång inskärper, medge, att de atypiska fallen otvivelaktigt äro
vanligare än de typiska, och ha blicken öppen för de flytande
övergångarna, korsningen och bastardbildningen mellan olika
reaktionssätt.
Om också Stagnelius i sin inre dualism har vissa
beröringspunkter med den schizofrena (den inom sig söndrade) typen, så
företer dock hans själsliga struktur enligt min mening övervägande
manodepressiva och paranoida drag.
Den manodepressiva sinnessjukdomen kännetecknas av den
våldsamma växlingen mellan mani (exaltation) och melankoli (depression).
Gadelius karakteriserar detta labila själstillstånd på följande sätt
(a. a., I, ss. 94, 95):
De allmänna drag, som tillhöra maniens och de maniska
tillståndens symtombild, äga sitt utflöde ur den sjukliga förhöjning av
själslivets funktioner, som korteligen sammanfattas i uttrycket exaltation.
På ett alldeles omvänt sätt förhåller det sig med den melankoliska
depressionen. Mani och melankoli äro de begge polerna på den
själsdynamiska skalan, och vad, som i den maniska bilden utgör ett pius,
motsvaras i melankolien av ett minus. Den intellektuella
gestaltningsförmågan och dess känsloton äro därvid samtidigt förändrade.
Snabbare tempo, subjektivt större lätthet och fart i manien, och över det
1 Kursivering av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
