Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Sven Cederblad
också givit en så vidsträckt tolkning åt det sexuella (libido), att
nästan varje fysiskt behov fått sexuell karaktär. Härigenom har
väl Freuds sexualteori förlorat i stringens. Det har ibland
föresvävat mig, som om man finge byta ut det nu kuranta
libidobe-greppet mot det gamla vanliga begreppet lyckobegär och i
allmänhet söka de nervösa rubbningarnas upphov i ett hämmande av den
fysiska och psykiska personlighetsutvecklingen över huvud. Andra
drifter som tröghets- och självbevarelsedriften spela nog en minst
lika stor roll som könsdriften.
Stagnelii inre upprivenhet beror nog inte blott på att hans
erotiska behov blivit otillfredsställt utan väl så mycket på att hans
sexualliv ej harmonierade med hans etiska krav. I en tid med
mildare och slappare syn på det erotiska hade säkerligen denne
självplågande asket bedömt sina förvillelser med mera tolerans. Han
levde nu under en tid, då en kristet-nyplatonsk asketism uppställde
oeftergivliga krav. Möjligheten att göra sina laster till dygder
med litterär användbarhet förelåg inte för honom, en tryckande
syndkänsla följde njutningen tätt i spåren. Skiljegränsen mellan
honom och senare dekadenter är i detta fall klar och skarp.
En som enligt min mening har mera än Freud att ge åt den
som söker förstå den sjuke romantikerns själsliv är Alfred Adler.
Han har i min tanke fördjupat problemställningarna och dragit
fram många av Freud förbisedda men beaktansvärda faktorer. Huru
genomdränkt av sexualitet Stagnelii själsliv än var, synes mig Ad-
Den förmedlades av Freud-adepten O. Ranks Das Incestmotiv in Dichtung und Sage
(Lpz. & Wien 1912). Vid mina efterforskningar angående Riddar†ornets
huvudmotiv stötte jag på denna bok, av vilken jag intet ont anande väntade mig en
välkommen motivhistorisk utredning. Jag fann i stället strax i början följande resumé
av författarens resultat av en genomplöjning av världslitteraturen: »Da ergab sich
als Endergebnis die überraschende Thatsache der Ubiquität des Inzestmotivs in
der Weltliteratur.» Uttalandet kom något överraskande för den, som inte träffat
på detta allestädes närvarande motiv vare sig i Psaltaren, hos Horatius eller i
Frithiofs saga. Till sitt slutresultat hade författaren kommit blott genom en
ända till bristning pressad bevisföring och genom flitig drömtydning i Freuds
anda. Sedan har jag funnit, att en freudian genom ett slags filosofi »als ob» kan
bevisa vad som helst. De tvivelsmål, som jag dilettantmässigt anlade på Freuds
läror, återfann jag sedermera hos sakkunskapen (Gadelius, Frey Svenson, Poul
Bjerre). I annat fall hade detta försök till psykiatrisk analys varit oskrivet. På
ett och annat ha nog Freud och hans efterföljare kunnat ge förklaring — särskilt
i fråga om » undan trängningen», »konversionen» och förvandlingen av libido i
ångest — men den allmängiltighet och allförklaring, varpå deras system gör
anspråk, tror jag inte på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
