Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 39
lers mindervärdighetsteori ge mera av förklaring till Stagnelii casus
än Freuds psykoanalys.1
Adler har närmare utfört Janets hypotes, att nevrastenikerns
disharmoni beror på en »sentiment d’incomplétude». 1 känslan av att på
något sätt vara underlägsen söker den själssjuke kompensation genom
en ledande fiktion, och nevrosen är beroende på ett fingerat slutändamål.
Am Anfang der Entwicklung zur Neurose steht drohend das
Ge-fühl der Unsicherheit und Minderwertigkeit und verlangt mit Macht
eine leitende, sichernde, beruhigende Zwecksetzung, um das Leben
erträglich zu machen.2
Sin utgångspunkt har denna nevrastenialstrande
mindervärdig-hetskänsla vanligen i någon organisk svaghet eller missbildning.
Nevrastenikerns hela strävan går nu ut på att erövra känslan av
mervärdighet. Även i förhållandet könen emellan spårar Adler
denna strävan efter att bli den överlägsne, den starkare, vilkethan
framhåller i polemik mot Freud; härvid går han kanske väl långt
i att som avsiktsbetonat framhålla det instinktiva, driftartade.
Intet medel lämnar nevrastenikern oförsökt för att förvärva
känslan av mervärdighet. Han söker psykisk kompensation för vad
som brister i den fysiska konstitutionen. Karaktären hypostaseras,
karaktärsdaningen blir ett mål. Personligheten söker han göra
självständig, tack vare sin originalitet skall han kunna känna sig
förmer än andra. »Eine Art von Heiligung verschafft ihm
Unab-änderlichkeit und Ewigkeitswert. Der neurotische Charakter ist
unfähig, sich der Wirklichkeit anzupassen, denn er arbeitet auf ein
unerfüllbares Ideal hin» (a. a., s. 8).
Ju intensivare känslan är av brist, dess starkare blir den ideala
strävan, dess högre, ouppnåeligare ställes idealet.
Både i nervös strävan efter idealitet och i självförakt och
självförebråelser söker nevrastenikern en stegring av sin
personlighetskänsla. (Även människohat, människoförakt, nedsättande tal om
kvinnan o. s. v. kunna betraktas som avigsidor av samma försök
till självhävdelse.) Vad som plägar utmärka den nervöse är »das
überspannte Persönlichkeitsideal . . ., das in stärker Fixierung, in
1 I Poul Bjerres Studier i själsläkekonsi, finner man en ypperlig
introduktion i Adlers neuroslära liksom i Freuds psykoanalys. Sedan denna min studie
först utarbetades, ha några av Freuds och Adlers skrifter kommit ut i svensk
översättning (bokförlaget Natur och kultur).
2 Alfred Adler, Über den nervösen Charakter, dritte Aufl., München und
Wiesb. 1922, s. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
